”Belöningen är stor”….?

Ja, den frasen dök upp när jag surfade och spanade på lite artiklar som handlar om att våga ”kliva ur sin trygghetsbubbla”. Dvs, sin comfortzone..

Handen på hjärtat: Visst ÄR det skönt att ha SITT hus… SINA vänner… SIN anställning… SINA pengar…  SIN bil… SIN familj… SIN trygghet… etc..??

??

Jodå.. så är det! De flesta av oss är säkert också nöjda med att ha sin inrutade tillvaro med allt som är tryggt, förutsägbart och… bra…(?)

Men jag talar om egen erfarenhet och i exakt detta NU.. så har jag våndats och velat och virrat och vimsat och stött och blött och funderat i flera veckor och till slut konstaterat ATT:

Jag, Helena faktiskt har vågat mig på några staplande steg utanför min comfortzone. Jo då! Jag har på skälvande och darriga ben bestämt mig för att göra något så oväntat och drastiskt idag som att säga upp mig!!

*skriiiiik-ehh-vad-gjorde-du-sa-du??*
 
 
 

Jodå! Ni läste rätt… jag har idag gjort något så galet som att säga upp mig! Och varför har jag gjort det? Och varför skriver jag om det så här offentligt? Ja, dels för att jag vill dela med mig om varför jag gjort det och vilka infallsvinklar jag haft och dels för att jag vill berätta om var jag befinner mig just nu.. (i tanken OCH tillvaron alltså)

Jag har sagt upp mig därför att jag har blivit erbjuden ett nytt och spännande jobb som innebär att jag kommer att fortsätta jobba med de människor som befinner sig i exakt den målgrupp som är intressant för mig och min livsåskådning och som placerar mig i facket ”rätt ställe, rätt tillfälle” (Ni som känner mig vet PRECIS vad jag menar!) och så har jag faktiskt bestämt mig för att gå vidare från det jag är verksam i just nu!

Det har varit några veckor med en lång och ganska jobbig tankeprocess där jag har gråtit och skrattat och bollat med nära och kära om varför jag gör som jag gör och varför jag bestämt mig för att gå vidare från något som jag älskar och känner mig trygg i. Men… plötsligt händer det helt enkelt!

Jag har haft ett par ”aha-upplevelser” under de senaste dagarna och de gjorde att jag plötsligt  tänkte att jag faktiskt behöver gå vidare i min egen process och att jag VERKLIGEN måste göra det jag tror på!

Jag har under ett par år arbetat i en organisation som värnar om socialt utsatta människor i olika sammanhang; Människor i aktivt och i före detta missbruk, psykiskt sköra personer, ensamma människor, våldsutsatta kvinnor, barn med anhöriga intagna inom kriminalvården, arbetstränande män och kvinnor och andra människor som befinner sig fastklämda i samhällsklyftorna och dess avgrunder.

Jag älskar verkligen mitt jobb och jag trodde nog att jag skulle stanna i några år till, men vissa faktorer har ändå gjort att jag har haft mina antenner ute och när väl rätt jobb dök upp så kände jag mig helt redo för att söka det och (såklart) få det! Dels för att jag så starkt känt att jag  behöver nya infallsvinklar och dels för att jag tror att jag redan gett allt till min nuvarande arbetsgivare! Just nu kan jag nog inte riktigt sträva efter utveckling eftersom jag redan uppfyllt exakt alla mål i min verksamhet som jag personligen ansvarat för och där jag redan gjort allt som förväntas av mig!

Jag har nått en enorm individuell utveckling på kort tid och jag:

  • Har gjort stora åtgärder som inneburit stor ekonomisk vinning
  • Har knutit ovärderliga kontakter
  • Har utfört en fantastiskt rolig renovering på egen hand och jag har både målat och tapetserat och inrett en jättekåk mitt i stan
  • Jag har dessutom haft turen att få ha lärt känna MÅNGA fantastiska människor och
  • Jag har lärt mig massor om både mig själv och andra
  • Jag har också fått styra mitt eget arbete och jag har skapat något väldigt positivt både för mig själv och andra!
  • Dessutom har jag haft (jag ljuger inte) V-Ä-R-L-D-E-N-S bästa kollegor nära mig och de har alla gett mig så otroligt mycket kraft och energi! Tack till alla Er.. Vilka fantastiska människor Ni är! Jag kommer att sakna Er enormt mycket..

Men nu klappar jag mig själv på axeln och skryter (offentligt dessutom) om att jag bidragit till ett fantastiskt samhällsarbete där både människor och djur värnas om, och jag har helt enkelt fått göra det jag har trott på och det som varit viktigt ur MITT samhällsperspektiv!

Men något som jag specifikt tar med mig är ett uttryck som min före detta chef Magdalena myntat:

”Alla människor är viktiga alla dagar”

 

Hon har varit en stor inspirationskälla under min tid i denna organisation och jag kommer alltid att se henne som en ledstjärna på många sätt. Att kunna se människor och dess potential i allt från det stora till det lilla är något som hon verkligen kunde och var väldigt bra på och som såklart inspirerade mig enormt mycket och kanske är det just därför som jag också kunde hitta modet till att faktiskt våga ta steget och hoppa på ett nytt tåg mot en ny och okänd (och förhoppningsvis mycket SPÄNNANDE) destination.

Och jag tror att det är så.. När man har gett allt och lite till så kommer man till slut till en hållplats där det är så tyst och tomt att man inte ser någon annan utväg än att söka sig vidare! Och nu har jag gjort det ta mig f-n!!

 

:-)

Så ni kan ju fatta att jag inte har så mycket att skriva så här i offentlighetens ljus… Det händer så mycket i mitt privata liv att jag blir alldeles andfådd haha.. Och tyvärr så varken kan, eller vill jag dela med mig av det som är viktigt.

Men jag kan dela några bilder så får Ni se på ett ungefär hur jag har det nu för tiden haha…

IMG_8249

”….eller så tar du steget och vågar det du annars kommer att ångra att Du INTE gjorde….”

 

Men förutom det så räknade vi vår second-hand /loppis kassa och konstaterade att den räcker till en vistelse på canary Islands… igen :-) Få se om vi hinner innan december! *hoppas*

 

IMG_8261

Lille B räknar kosing.. han började om varje gång han passerade tjugo… haha…

IMG_8262

Lille B hjälper i alla fall pappan med hans rehab-träning och nu är det också bestämt att Jimmies stackars knä skall opereras efter jul!! *hurv*

Och sist men inte minst så minns Ni kanske att vi hade femårig bröllopsdag i Fredags!

Hur mysigt som helst…

IMG_8239

Vi är ett riktigt tjusigt par om jag får säga det själv… hihi…

heart

Men nu har jag nog inte så mycket mer att avhandla… Jag ville bara berätta om min nya spännande sits!! Jag känner ny energi och ny tillförsikt… Min tillvaro är både rolig och spännande, men ändå så full av harmoni och rutiner. Livet som bokstavsmänniska fortsätter och jag tackar allra ödmjukast till Er som läser mina skrivna rader här på webben!

Kram å vi ses!!

:-D

 

 
 
 
 
 
 
 
 

6 kommentarer

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack Anders! Det kändes som ett stort steg och självklart både läskigt och jobbigt men nu känns det bara bra! :-)

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack så mycket :-) Ja, jag hoppas att det kommer att bli precis så bra som jag tror! <3
      Kram

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Hej, du hårt arbetande quinna! Följer du ditt hjärta och din magkänsla så hamnar du rätt, det är jag helt övertygad om. Spännande kommer det att bli och säkert lärorikt. Jag önskar dig givetvis ett stort lycka till ska bli kul att höra hur allt fortskrider. //kram

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack.. ja, det kommer bli kanon :-)
      Har mycket å berätta haha.. som vanligt! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>