En föränderlig tid…

Att saker ändras och förändras är ju inte så konstigt. Det sker hela tiden och man reflekterar inte så mycket. Men ibland när man kommer till ett ställe som så brutalt slitits upp och förändrats totalt så blir man rent av chockad ibland!!

Vojvoj.. Vad sägs om centrum i Gällivare där de helt enkelt har grävt ett stort hål mitt i stan?! Ett hål som får Umeås hemska ”stadsförvandling” att blekna för det här känns snäppet värre… Kolla bara:

Vars faen är MDs?? Världens bästa hamburgerhak som funnits sedan 50-talet i Gällivare… Puts väck..

(Här grät jag lite inombords)

Ja, något chockartat för mig som inte fattat hur mycket som pågår i gamla Gällkatown haha… Men sedan blev jag liiite gladare för jag HITTADE faktiskt MD´s på andra sidan stan… Dock helt ur bruk och upp-pallat så där lite provisoriskt för att det sedan tydligen ska återuppstå som en drive-in på ny adress.

Haha… ja, vad ska man säga? Gällivare känns ganska mycket som klipp och klistra just nu och inget är sig likt!

Och att inte kunna köpa en anständig burgare känns ju lite trist förstås. Nåväl, det blir nog bra till slut. Det känns ju tråkigt om jag bara ska bakåtsträva hela tiden 😉

Vi var och hängde runt lite i skogen och där var sig allt likt!

Skönt.. å ingen snö har hunnit falla heller.

Utanför Nattavaara var jag tvungen att tvärnita mitt i gatan för att fota några eländiga renar.. Men det var så roligt med en vit ren så jag kunde inte låta bli. Kände mig dock lite e-lack eftersom jag bara en timme innan jag tog bilden åt upp en av deras kompisar (F’låt)

Jag var på ”renkok” som det numera kallas… Man får tydligen inte säga ”lapp-kok” längre eftersom det anses rasistiskt eller olämpligt eller jaa… vad det nu var! Men det var i alla fall jääähhäävligt GOTT!!

😀

I de här krokarna ligger morfars barndomshem. Hur mysigt som helst!

Jag skulle kunna tänka mig att ha en liten stuga i dessa trakter men Jimpa tycker NEJ!!

(Än så länge…)

Jag åkte till en grav som jag inte besökt på länge och det var så vackert och fridfullt på hela platsen. Det kändes bra att få åka förbi och tända ett ljus och lämna av lite tankar och ord. Jag blir väldigt ödmjuk inför livet och även inför det faktum att det finns dem som inte orkar med sina egna liv ibland. De som inte gör det måste vi hjälpa och våga sträcka ut en hand innan det är försent.

Alla människor har ett syfte här på jorden.

”So close, no matter how far
Couldn’t be much more from the heart
Forever trusting who we are
And nothing else matters”

Nu är jag hemma igen efter en helg i Lappland och batterierna är laddade. Det är skönt att åka bort ibland, men det är ännu härligare att komma hem och det är väl så det ska vara? Nu är det sista rycket på hösten så ta vara på de sista färgsnuttarna nu innan tillvaron bara blir grågrågrågrå osv… (Och förhoppningsvis vit sen.. kanske!)

Ha det bra!

//Helena