No snow

Snart är April månad över och jag har inte tagit en enda bild med den lilla rosa kameran… skandal!!

Men jag har fasn inte haft tid. April månad har varit sjukt hektisk för samtliga i familjen och det mesta som ”hänt” har varit av det positiva slaget. Men ändå… jag ser fram emot Maj månad och hoppas på att den månaden ska bjuda på lite mer lugn och ro.

Jag ska i alla fall sticka iväg till Gällivare och fixa lite roliga grejs och hänga med världens bästa tjej: Nämligen min mormor! Och nu är snömassorna på väg BORT så nu hoppas jag på lite härligt solhäng, utan alltför mycket snö… För i Mars var det ju helt groteskt överallt:

Skotta så in-i-helskotta!

Snö väntar på tö!

Perfekt när man kan ha sina ungar till något praktiskt!

Skidundret Dundret och Stenmarks efterträdare Viggo med tillhörande morsa *stolt*

Nu börjar smutsvåren försvinna mer och mer och jag har faktiskt fått MASSOR gjort under sista tiden. Främst då praktiska saker. Jag kan bocka av saker på min to-do-list varendaste dag och jag känner mig riktigt energisk och kreativ. Fantastiskt!

Igår var jag till och med och cyklade i skogen med Bastian och hans lilla kompis. Supermysigt!! Men fyyy fasn vad det ser grisigt ut vid kärleksviken vid bryggan:

I vattnet låg massor av snuspåsar, plastpåsar, förpackningar, engångsartiklar, apelsin & bananskal, fimpar och diverse äckligt.. Jag är INTE sugen på att bada där i sommar kan jag säga.. och så undrar jag vad i helvete det är för FEL på folk som svinar ner så jäkligt i vår fina sjö?!

🙁

Nåväl, orkar inte vara en allmän surtant ikväll. Jag ska gå lägga mig MED gott humör och läsa min nya spännande bok:

”Innan snön faller”

Bild lånad från adlibris

Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Bakom byggnadernas vackra fasader sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken i Säter, och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig.

Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?

Ja, det var ett liiitet livstecken och ett boktips från mig 🙂  Hoppas att Ni som läser mår bra! Vi hörs!