På darriga ben ute i friska luften efter…

På darriga ben ute i friska luften efter några dagars sjukhäng med elaka höstbaciller.

Nu har vi avhandlat hosta, snuva, näsblod och allmänt dålig fysisk energi. Nu ska vi uppåt och framåt igen. En gång för alla 🙂

Det har ändå varit en hyfsad höst hittills. Dock med en och annan vägbula. Jag har som vanligt fullt sjå med att sortera och kategorisera både stort och smått i min tillvaro.

För trots att jag själv stängt mina dörrar för allt som har med drama att göra, så sipprar andras villervalla lik förbannat in i mitt liv och förgiftar min tillvaro och stör min åtråvärda balans.

En orm är ju som bekant en orm oavsett hur många gånger den ömsar skinn (Tack för liknelsen H) och egentligen borde jag inte bli förvånad med tanke på att jag trots allt haft rätt varendaste gång min magkänsla berättat saker för mig.

Denna gång har jag dock valt den långsamma vägen och låtit andras beteenden till slut belysa sig själva. Det har stundvis varit ganska jobbigt att hålla tyst under så lång tid, men när utfallet väl visat sig så insåg jag också att det var helt rätt av mig att vända andra kinden till och dra ner den berömda rullgardinen.

Jag har trots allt begränsad tid… Precis som alla andra här på jorden!

Så nu… fortsätter jag bara att sortera och ignorera.. 😀

(Och förkylningen kurera) haha .. för snart blire Grekland..

Ska bara i solen mysa istället för att i Umä frysa!! Vi ses!

PS: Man har alltid ett val. Ibland blir det fel, men oftast tycks det ändå i slutändan bli rätt!