Hårbollen….

Av allt La Casa har att erbjuda, diskmaskin med belysning, underbara uterummet, studsmatta, flera våningar, VK och mycket annat är det ändå katten jag kommer sakna allra mest!

Ja han har mjauat och njålat vissa dagar i ottan, han har lekt med prismorna i kristallkronan, han har ålat och sovit över mina pussel, han har spytt hårbollar…. Men framför allt har han varit DÄR!

Jag har fått sms från kiddos kompis mamma att kisse funnits iNNE i deras hem, jag har jagat katt runt grannskapet så svetten lackat… Men han har alltid kurrat när jag väl hittat honom och burit honom hem.

Vilken personlighet ett djur kan ha och vilken vilja. Vi har fått många goda skratt på grund av rackarkatten.

Dom dagar jag varit helt ensam har han mått som en prins! Då har han varit en behaglig skugga… Kurrat mycket och ofta vid min sida och samtidigt krävt uppmärksamhet (annars har han rivit ner en tavla eller liknande!).

Nu återfår även katten sin vardag vilket jag tror även en helig birma kan må bra av!

//a