Pappskalle!

Det känns som läge att börja leta en påse att dra över skallen! Ty det känns onekligen sisådär att behöva träffa sin frisör efter ett antal månaders hejdlös slitande på testarna!

Inte ens tanken på en fungerande torktumlare hjälper liksom i det läget!

Eftersom detta åter varit en sommar med ercp av gallgång, bukspottkörtelinflammation, bukspottkörtelinsufficiens och en lång, seg, tröttsam väg tillbaks till HÄLSA så är jag så tacksam för denna dag! Jag och sonen kunde ta en buss till stan och göra några få ärenden OCH äta lunch i Utopia -Utan värsta rakettransporten hem.

Jag är så glad att jag kan vara ute och gå och ladda upp mig efter närmare ett år då jag faktiskt känt mig (och varit) väldigt sjuk!

NU börjar jag förstå att människor vill ha s.e.m.e.s.t.e.r för att kunna GÖRA saker, inte bara för att ligga likblek och behöva ha krypavstånd till NUS som ett avbrott till mer normalt skitläge! Akut beroende av allt och alla andra runt omkring!

Det är märkligt att det bara är en månad sedan jag satt hos min läkare och på allvar kände att jag aldrig skulle kunna arbeta igen!!! En månad!! Å nu är det nedräkning för att återgå i tjänst! Tjoohoooo 😀

Sååå vi har laddat upp…

…med spännande böcker (vi kommer nog faktiskt slåss om vem som får läsa först! Så jag skall förhandla om högläsning…).

Sedan köpte jag något som jag tummat på flera gånger…

En vacker bok med blanka, vita blad utan linjer… Det är vad JAG unnar mig!

För OMG vad jag skriver, privat! Inget gör mig mera lycklig än papper och pennor! Inget hjälper mig mera än att skriva, oavsett hur jag mår, känner mig! Det hjälper i alla fall  mig att hålla fokus på vad som är viktigt. På vad jag vill, vad jag behöver och vägen att nå dit! Med eller utan frisyr kan jag alltid skriva.

Nu väntar kaffe och en lugn stund med en god bok! -För NU är jag trött 2,5h är rätt nog i farten MEN det är 150 minuter mer än NOLL!

//a