Vardagsröran…

Okej, jag erkänner -Jag älskar vardagen men jag klarar verkligen inte av vardagsröran. Jag vill att allt skall flyta fram som det är tänkt, planerat och sagt. Avvikelser gör mig antingen stressad, sur eller frustrerad. Kanske är det bara jag som reagerar så?

Idag är i alla fall en sådan dag.

Sonen är förkyld, så det blev inget jobb för mig (avvikelse 1). Eftersom det inte blev något jobb, blev det även problem med det jag hade tänkt göra EFTER jobbet (avvikelse 2). Då jag inte kunde göra det jag hade tänkt (som var något så oego som att hjälpa Ugglan inför Tarzans födelsedag) så skulle vi försöka lösa det på annat sätt. Eftersom sonens far inte är i stan och det är föräldrarmöte i skolan måste jag absolut gå. Vi får alltså lov att packa oss i väg till La Casa eftersom även Ugglan är förkyld… Att bara ta bilen och fräsa iväg några minuter går inte, för bilen är inte hemma, för den måste stå obevakad i skogen på grund av ommålning av skärmtaken på gården…

Det är liksom ingen hejd på ketchupeffekten.

Å jag blir vresig, vilket är totalt poänglöst och inte vidare värst konstruktivt.

Så nu skall jag rulla köttbullar för att hålla fast vid NÅGON del av dagens planer och så hoppas jag att jag kommer iväg på mötet på ett eller annat sätt denna afton. Punkt.

//a

PS: …å inte nog med vardagskaoset, jag spam:as med kommentarer här på bloggen om erbjudanden att köpa allehanda läkemedel -Snacka om att avsändaren har vänt sig till totalt fel mottagare! OGiLLAS är inte nog för att beskriva vad jag tycker om den handeln!!!

PS2: Tror jag måste gå och äta lite bananchips å bli på bättre humör!

PS3: Jag älskar verkligen mitt jobb… Att kunna gå i väg till jobbet är en frikking gåva!