Etikett: morsan

Morsor och tv-spel…

Av , , 4 kommentarer 9

Förr i tiden, när jag var liten, hyrde vi Super Nintendo, Mario och Zelda på Videoline vid E4:an. Ett dygn. Å det dygnet då spelade man så tårarna rann. Man kämpade för att komma vidare. Om någon i sällskapet yppade tanken på att sova skrek man NEJ bara lite till man hade ju nääästan kommit till nästa level.

När dygnet var över åkte man slokörat ner och återlämnade spelen och konsolen. Tills nästa gång… Vi spelade Mario och Zelda. På Zelda fanns tre filer och det var så jäkla tur, för varje gång vi hyrde fanns våran fil kvar. Jag är lillasyster och när det vankades Nintendo fick jag vara med storebror och hans kompisar. Det bästa var, att när det var tv-spelsläge, då var det sällan tjejkompisar med, bara killarna och jag var kär i dom allihop!

Det absolut mest förbjudna när vi okuperade vardagsrummet (och drev både mammaugglan och gummitarzan till vansinne med Marios blipp-blopp ljud) var att gå förbi tv:n när någon spelade. Man fick krypa, rusa men man fick INTE vara i vägen.

Och det slog aldrig fel. Mamma ugglan kom ALLTID in och skulle samla ihop glas eller rätta till duken, eller fylla på fruktskålen eller whatever och hon stod ALLTID I VÄGEN! Alla skrek förtvivlat/hysteriskt/frustrerat att hon skulle FLYTTA PÅ SIG! Men inte fattade hon åt vilket håll!! Det var som inte i hennes värld att hon stod ivägen för tv:n. Att vi faktiskt höll på att klara Bowser!!

”-Ojdå” sa hon när det äntligen gick upp för henne att hon var i vägen, den som spelade svor inombords och blängde irriterat och sjönk besviken tillbaks i soffan och kontrollen gick vidare till näste spelare på tur.Jag bestämde mig, DÄR och DÅ, att aldrig bli en morsa som är i vägen.

Men ändå… nog står jag där. I vägen. Han skriker, hans kompisar skriker. Å jag står som ett frågetecken och undrar vad ifriden dom gapar om?! Du ÄR i vägen!?!?!?!?!!?!? ”-Men ÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHH” låter dom! Jag skulle ju bara hämta disken, jag skulle ju bara hämta min bok från bordet. Å jag missar att dom faktiskt är upptagen med  något viktigt.  Jag ber om ursäkt och är därmed utvisad, förvisad från vardagsrummet!

Mammor i all ära, när man är i vägen, då är man en hopplös morsa som inte fattar någonting!

//a

Supernova…

Av , , 2 kommentarer 10

Svarta hål är allt som blir kvar av en supernova… i allafall om man skall tro min sons Rymdbok för barn. Jag undrar i allafall vad i hela friden som händer i mitt kylskåp?! Mitt kylskåp är ett svart HÅL. Det är väldigt rent och välskurat men i övrigt ett tomt hål.

Det sker inga supernovor därinne utan jag tror med rätt stor sannolikhet att det har att göra med barnvecka vs. ensamveckan. Inför att min son återvänder handlar jag MED kundvagn, å jag inser att det blir veckohandling var 14:e dag hos mig. Visst behövs det fyllas på med mjölk och frukt etc. under vecka ETT men vecka TVÅ då sonen är med sin pappa… Njjjaa not so much.

Det är snudd på schizofrent att leva så här! Efter nästan SEX år borde man ju vara van, det borde ha planat ut men icket. Barnveckan då är man präkig som bara den! Hembakt matbröd, hembakta bullar, hemkokta grytor, mammas goda kyckling, man är Anna Skipper som skalar grönsaksfat och lägger fram frön och nötter till kiddo och hans kompisar. Det är frukost, lunch och middag! Man är aktiv som bara den. Man är ute och åker skrana, skidor på längden och tvären, skridskorna dammar man av. Det flyger barn in och ut genom dörren och man är redo att servera dom väl avvägda mellanmål eller måltider. Upplever ibland att jag inte gör annat än dukar av och dukar på.

När dörren stängs och min son åker till sin pappa, ja då är man banne mig tillbaks på studentnudelnivå.Gröt och ägg (läs:äggvita), går jättebra! En filtallrik jodå en fin lunch. Koka EN potatis och lite skinka ja det kan jag också göra. Handla?! Oj.. äh jag väntar tills torsdag! OJ! Måste jag slå på diskmaskinen?! Kära nån… Händer väl var tredje dag när man är själv. Jag fikar aldrig när jag är själv. På sin höjd en kopp te framför Uppdrag granskning!

Har flera vänner som lever i samma schitzofrena tillvaro. Pratar man med dom den helg dom inte har sina barn äter dom chips till middag. Kom man på oväntat besök hos min superhjältinna Frk.P kunde man återfinna henne i soffan med halva skafferiet på vardagsrumsbordet, choklad, ostkrokar, nån läskflaska på golvet slött tittande på en box av tv-serien 24. Idag är hon sambo så hennes schitzofrena dagar är ett minne blott! Själv tittar jag fortfarande på Vampires Diaries och käkar Piratos så det står ut genom öronen och Ben&Jerry’s glass. Men nu då gallgångarna inte är att leka med blir det liksom oftast ingenting eller cornflakes typ! 

Har i allafall handlat idag MED kundvagn och kylskåpet är en sprakande buffé av alternativ. Fruktfaten är fulla med härliga apelsiner och blodapelsiner. Grönsakerna är numera färska och spänstiga ty den slaka moroten jag knaprade i mig igår var inte rolig. Det blev många nya saker på listan idag då jag laddar för att laga nya maträtter. Ser med glädje framemot sonens arrival här imorgon! Han är SÅ välkommen! Morsan är hungrig!

//a  

Kolan och jultomten…

Av , , Bli först att kommentera 6

Lusselelle lusselelle elva nääätter före jul… Det drar ihop sig och Jultomten gnuggar sina händer! Jag känner Jultomten, i mitt fall är det inte alls en skäggig rund karl i röda kläder utan en lång och ståtlig karl som jag mötte på Gammliavallen för ett antal år sedan. Jultomten är en människa som ÄLSKAR julen. Vi snackar en sådan där människa som bara ser det mysiga i hela december. Det är fantastiskt med sådana människor. Som kan stå under ett blommande äppelträd och lyriskt berätta vart julgranen skall stå i december!

Jag älskar också julen. Jag älskar ljusen, alla glittrande saker, fina julpapper, goa julkort, underbara dofter! Mellan varven ogillar jag dock hela paketet -jag blir stressad. Som igår, när vi kom på att det var hög tid att fixa den där kolan….

Ty inför denna luciadag skulle föräldrarna bidra med en sats mikrokola till skolans årliga julbasar. Denna kola kokades i sista minuten igår eftermiddag. Den tog exakt fyra minuter att koka, i en skål i mikron. Därefter tog det närmare 1,5 timme att diska upp det som använts samt att skära och paktetera dessa rackare. Att klippa plastfolie kan driva den bästa till vansinne! Vårat bidrag till basaren skedde under strikta hygieniska krav, med gummihandskar och hela kittet. Vi var väl förmodligen dom enda 🙂 -så sonen hade köpförbud på allt ätbart! Jag lovade att vi kunde göra en egen sats och ha hemma. Idag.

Så nu kom jag in i vardagsrummet och sonens kompis ögon spärrades upp "-Men, hur ser du UT?" frågade han. "-Ja, ni skulle ju göra kola idag" svarade jag där jag stod i förkläde och håret gömt bakom en snusnäsduk! Han tittade ytterst skeptiskt på mig och dom återgick till "Alchemy" på iPad:en helt ointresserade av nått kola-projekt! Då står man där som morsa med mikrokola på svalning och inser att deras glada rop på väg hem från skolan att DOM skulle göra kola egentligen var en kod för att "Vi låter morsan göra rubbet".

Dom skickades in på sonens rum, den här morsan behöver paus från juldofter och kletiga kolasmetar. Måste lägga mig ner och titta på granen (den är fortfarande sned!) och ladda för ännu en duell med plastfolien men då jädrar skall nissarna ut från rummet och få hjälpa till 🙂

//a