Kiddo har som sagt legat i soffan och varit blek om nosen. Igår eftermiddag beslöt vi oss för att friskluft behövdes. Vi tog en liten sväng. Jag gick och han kickade på sin kickbike. Vi såg E4:an…
"-Men SNÄLLA mamma, ta ett kort på det där! WOW sååå vackert!!!"
Hur många brukar reflektera över alla ängsblommor som växer längst våra vägar?
Jag blev så himla glad att han SÅG! Å jag är tacksam att han bad mig ta en bild… Så här mycket sommar kände jag aldrig förra året!
//a
Jag fascineras oerhört över Vasaloppet… Egentligen alla former av aktiviteter som går så långt utanför det "normala" att den första spontana frågan är "Varför"
Jag vill gärna relatera till något konkret å E4:an är extremt konkret i min värld. Att åka Vasaloppet innebär att dra på sig skidorna utanför min dörr och staka och skida iväg till Husum.
Vättenrundan… 30 mil på cykel innebär i min värld att hoppa upp på järnhästen och trampa till Gnarp… Man har alltså passerat Sundsvall och riktar in sig mot Hudiksvall. Att åka bil till iKEA är ett nödvändigt ont kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att cykla! Å cykla förbi Birsta, förbi Sundsvall och vidare mot Gnarp!
Jag har cyklat Umetrampet. I ösregn och motvind. Jag bara gjorde det. Det var inga större problem mer än att det var frustrerat väder och det var bara att ligga an efter vägen för att inte frysa. Jag tror distansen var 4.2 mil… Därför är 30 mil en sträcka som väcker frågan WHY i mitt huvud.
Att göra en "klassiker" eller "tjejklassiker" måste vara grymt utmanande men jag undrar hur det skulle vara möjligt rent konkret. För att köra Vasaloppet bör man ha ca 20-30 mil på skidor i bagaget (har even hört 50mil!) beroende på vad man har för träningshistorik. Inför Vättenrundan bör man ha minst 100 mil på cykel. Vansbrosimmet bör man absolut kunna crawla och Lidingöloppet där man skall springa 3 mil behövs ju inget geni för att begripa att man måste ha tränat för att kroppen skall orka.
Jag undrar: Hur GÖR folk?! Hur får dom ihop arbete, familjeliv och denna träning??
Synnerligen intressanta frågor denna morgon med Vasaloppet på TV. Blir riktigt sugen på skidor. Kanske jag och junioren kan ta oss en liten lagom tur på ängarna senare denna dag då stormen ute bedarrat.
//a
Förr i tiden, när jag var liten, hyrde vi Super Nintendo, Mario och Zelda på Videoline vid E4:an. Ett dygn. Å det dygnet då spelade man så tårarna rann. Man kämpade för att komma vidare. Om någon i sällskapet yppade tanken på att sova skrek man NEJ bara lite till man hade ju nääästan kommit till nästa level.
När dygnet var över åkte man slokörat ner och återlämnade spelen och konsolen. Tills nästa gång… Vi spelade Mario och Zelda. På Zelda fanns tre filer och det var så jäkla tur, för varje gång vi hyrde fanns våran fil kvar. Jag är lillasyster och när det vankades Nintendo fick jag vara med storebror och hans kompisar. Det bästa var, att när det var tv-spelsläge, då var det sällan tjejkompisar med, bara killarna och jag var kär i dom allihop!
Det absolut mest förbjudna när vi okuperade vardagsrummet (och drev både mammaugglan och gummitarzan till vansinne med Marios blipp-blopp ljud) var att gå förbi tv:n när någon spelade. Man fick krypa, rusa men man fick INTE vara i vägen.
Och det slog aldrig fel. Mamma ugglan kom ALLTID in och skulle samla ihop glas eller rätta till duken, eller fylla på fruktskålen eller whatever och hon stod ALLTID I VÄGEN! Alla skrek förtvivlat/hysteriskt/frustrerat att hon skulle FLYTTA PÅ SIG! Men inte fattade hon åt vilket håll!! Det var som inte i hennes värld att hon stod ivägen för tv:n. Att vi faktiskt höll på att klara Bowser!!
”-Ojdå” sa hon när det äntligen gick upp för henne att hon var i vägen, den som spelade svor inombords och blängde irriterat och sjönk besviken tillbaks i soffan och kontrollen gick vidare till näste spelare på tur.Jag bestämde mig, DÄR och DÅ, att aldrig bli en morsa som är i vägen.
Men ändå… nog står jag där. I vägen. Han skriker, hans kompisar skriker. Å jag står som ett frågetecken och undrar vad ifriden dom gapar om?! Du ÄR i vägen!?!?!?!?!!?!? ”-Men ÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHH” låter dom! Jag skulle ju bara hämta disken, jag skulle ju bara hämta min bok från bordet. Å jag missar att dom faktiskt är upptagen med något viktigt. Jag ber om ursäkt och är därmed utvisad, förvisad från vardagsrummet!
Mammor i all ära, när man är i vägen, då är man en hopplös morsa som inte fattar någonting!
//a
Kommentarer som inkommit