Ja, jag är absolut den som är den. Fick revidera helgens planer och det slutade med en tur till stugan. Det blev så spontant att jag hade med mig en halvt packad ryggsäck. Så idag när det var dags att hjälpa till att "bärga hö" (dvs ta upp det långa gräset som röjts ur diken och på ängsmarken) stod jag inför kläd-och skodilemma.

Det regnade.

I stugan finns det gott om regnjackor. Så jag krånglade på mig en. Kom ganska snabbt på varför jag dumpat den där. Den andas i.n.t.e! Man blir inte blöt utifrån men innifrån är det som en finsk ångbastu! I synnerhet när man jobbar och sliter.

Så var det frågan om vilka skor som lämpade sig för arbetsuppgiften. Jag drog iväg till stugan i gympadojjor. Att stolpa runt i högt gräs, där det bor både sorkar, grodor och andra djur var inte ett alternativ, således inte heller crocs. Det var ju dessutom blött… Jag svär på att mina gummistövlar garanterat stod å garvade åt mig hemma i stan.

Så vad gör jag? Jag, den som är den, jo jag hittade ett par rejäla vinterkängor. Svintunga, megafodrade och med snölås (läs odjurslås). Så där slet jag med skottkärran och detta jädra gräs. Höll på koka upp och kvävas ihjäl av regnjackan, och höll banne mig på brinna upp om fötterna.

Jackan flög av efter en stund, hellre våt av regn än av att det börjar ånga upp runt huvet. Vinterkängorna hade jag så länge jag stövlade runt i gräset, när det var klart blev det barfota i crocs (fulaste FULASTE tofflan i världen!) lagom till korvgrillning på bastubryggan.

Det löser sig alltid, även om man är den som är den, så länge man bara står ut med konsekvenserna själv 🙂

//a