Etikett:

What has been going on?!

Av , , 4 kommentarer 13

Igår kväll kom jag på att jag kanske skulle ta tag i sonens kläder som jag lagt i badkaret i all hast när vi kom hem efter skolan! Dom skulle ligga där och torka. När jag tämligen trött började titta närmare på ”problemet” insåg jag att det var långt mer djupgående än att det var BLÖTT! Ju mer jag började granska överdragsbyxorna desto mer började jag skratta… Vad i hela friden…

 

IMG_2269

 

För att ni verkligen förstå min förvirring tog jag även en närbild..

IMG_2270

 

Hela byxan var liksom täckt av gräs (som mer påminde om HÖ) jag försökte torka bort det men lyckades si så där. Jag skakade byxorna och badkaret såg allt annat än trevligt ut efteråt… Konstaterade att det gällde att få bort gräset och sedan TVÄTT i maskinen!

Började inspektera dom blöta handskarna och det var samma problem med dom… SÅ när jag egentligen skulle borsta tänderna började jag i stället tvätta handskar

IMG_2275

 

Det krävdes fyra tvättar för att få vattnet att inte likna snuskigt vatten från ett dike…

Frågade kiddo vad i fridens dagar dom hållit på med på skolan… Han började skratta. Det visade sig att det dom roar sig  med på rasterna är att åka ner för en frostig slänt. Problemet är bara att längst ner i slänten är det ingen frost utan bara jord och gräs så där ”bara fastnar dom”.

Idag när han skulle ge sig iväg till sin far kunde vi konstatera att hans skor och hans jacka också var i desperat behov av en omgång med skoborstar och trasor!

Å jag är så SJUKT LYCKLIG över att se sådant här! Vilken glädje det är att se att ens barn har roligt, leker UTE och kommer hem skitigare än en höstack!! Anledningen till min glädje är givetvis dom många år hans kläder inte ens såg använda ut efter en säsong då hans hjärtfel gjorde att han aldrig orkade eller kunde vara ute och rulla sig i frostiga slänter med sina kompisar utan i stället låg hemma sjuk och blek med ringar under ögonen.

Sånna här enkla små påminnelser får i allafall mig att känna en sådan ödmjuk tacksamhet! Att en operation räckte för att ge honom ett ”vanligt” liv och att han i dag kan rulla runt i jordpölar och komma hem med sönderslitna kläder DET är pure JOY i mitt liv!

//a

Slåtter i stan…

Av , , 2 kommentarer 7

När jag hade hus tjatade Tarzan så jag höll på bli vansinnig över vikten av att klippa GRÄSMATTAN med jämna mellanrum. Han tjatade att jag var tvungen att göra det MINST var 14:e dag annars skulle det bli ”ett öde” att ta reda på. Jag tyckte han var en riktigt tomte som låg an som en furie och oftast slutade det med att han kom över och fick klippa gräset bakom mitt hus. Jag var inte alls ledsen över att slippa det där projektet med gräsklippning när jag flyttade.

Att klippa i sig var ju inget problem men att sedan stå och kratta i all evinnerlig tid var drygare än drygt. Jag var ensamstående, min son var liten och hade sitt hjärtfel därför var GRÄSklippning ingen hög prioritering i min värld.

Nu skall jag bli ”hemmansägare” under en längre tid, jag flyttar in i deras hus när dom flyger iväg och mitt eget hem lånas ut till min väninna som är i flyttaretagen. Därför har gräsklippning åter kommit upp på tapeten på den berömda ”To do” listan som ingår i ansvaret. Jag har, tills idag, haft åsikten att det är ett evigt tjat om något så oviktigt som gräsklippning!

Men idag har jag lekt örlogskapten och kommenderat för min väninna tycks ha lite svårt att bli klar med projektet att packa ihop sitt hus. Efter en snabb inspektion kunde vi båda konstatera att gräsmattorna var absolut nödvändiga att ta sig an. Ett utmärkt projekt för mig medan hon fick packa och köra grejer!

Nema problema -Jag började köra handjagaren och höll banne mig på att bli komplett galen inom loppet av några minuter! Jag inbillar mig att det jag höll på och slet med måste påminna väldigt mycket om SLÅTTER. Det var gräs som var MINST 20 cm högt, det var tjockt kompakt blött och gräsklipparen var liksom inte alls nog för att ta det där ”höet”! En lie eller en röjsåg hade nog varit mera lämpligt!

Jag gned den förbenade gräsklipparen som att det vore ett suddgummi fram å tillbaks och det kändes som att nada klipptes av! Det blev sådant liv att min väninna kom ut och började delta i projektet!

Vi slet så svetten sprutade och vi avverkade minst 1,5 liter mineralvatten under tiden i den gassande solen. Samtidigt erbjöd sig en snäll granne att vi kunde få låna hennes motor-gräsklippare med uppsamlare. Underbart tänkte vi, men det visade sig att gräset var för långt, för tungt och för blött även för den! Så medan jag gnuggade på med handjagaren stod min kompis och gapade och drog i snöret för att få igång eländet som hela tiden stannade. ”-Herregud skjut mig” tjöt hon medan jag själv undrade om det inte var risk för hjärtinfarkt!

Efter många OM och MEN är den gigantiska gräsmattan klippt. Jag har redan ringt Tarzan och förkunnat att jag fått den djupaste och innerligaste förståelsen för hans tjat om att kontinuerligt klippa gräsmattor! Jag kommer helt frivilligt ta mig an deras lilla gräsplätt under tiden dom är borta!

När själva slåttern var klar och krattandet tog vid utnyttjade jag min position som örlogskapten för dagen, och kommenderade oss till närmsta pizzeria!

Man ska inte hålla på med sånt här dagen efter kvällen före!

//a

 

 

Vad är det som..luktar?!

Av , , Bli först att kommentera 7

I fredags när junioren och hans polare skulle ut och tumla runt i snön utbröt den sedvanliga tumulten i våran minimala hall. Vantar, täckbyxor, mössor, vinterskor som fladdrar och flyger runt tillsammans med armar och ben under stoj och skratt. Det slutade med att jag fick sätta mig i trappen som en övervakare för att dirrigera det hela.

Min son höll på att "svetta ihjäl sig" så jag gav honom tipset att GÅ UT! och på så sätt göra lite mera plats åt polaren som just hittat täckbyxorna som han skulle få låna. Sonen stormade ut. Dörren stod öppen och den kyliga luften rullade in. Polaren fick snabbt på sig resten av kläderna när han inte behövde dansa Gangnam style samtidigt.

När han lyfte på sin jacka svepte en märklig märklig doft genom hela hallen. Det luktade så mycket att håret krullade sig på min kropp. Jag tittade på hans lilla mössa och undrade om det var DEN som luktade! Det luktade ladugård, farm, det luktade hö, gössel, det luktade NÅGOT och det luktade STRAKT.

När kidzen tumlat ut stannade jag i hallen och konstaterade att HELA hallen stank. Jag började lukta på jackor, mössor ALLT som fanns att lukta på men fick ingen ledtråd. Gick upp för trappan och konstaterade att lukten upphörde ungefär halvvägs upp i lyan.

Dom härjade i snöhögarna och jag drog på mig mina kläder, vi tog sparken och gled iväg för att leverera hem kompisen safe and sound. Väl hemma igen parkerade vi sparken i förrådet och öppnade dörren. Sanken bolmade mot oss. Men va faaan är det som luktar?! Kändes som att vi kunde ha en kodynga gömd någonstans i hall-regionen. Sonen studsade ur sina kläder och pep som en oljad blixt upp för trappan.

Då såg jag det… I trappan stod KARTONGEN!!!! Med dom nya skridskorna!!! I samband med att killarna klätt på sig hade givetvis kiddo visat kompisen sina nya skrillor. Jag närmade mig lådan och sniff sniff… MEN FY F*******N. Jag snubblade bakåt i trappan med kartongen i handen, var helt redo att gå ut i strumpor och vräkte ut kartongen utanför dörren. Dom åkte i förrådet!

Igår var vi ute och åkte och skridskorna blev kvar hos mina päron. Idag har jag fått sms från gummitarzan. Han undrar vart skridskorna är köpta och han undrar om dom måste lukta ladugård?! "Måste" måste dom väl inte… men hur i friden gör vi för att få dom att inte göra det undrar jag!?

//a

Den som är den…

Av , , 2 kommentarer 7

Ja, jag är absolut den som är den. Fick revidera helgens planer och det slutade med en tur till stugan. Det blev så spontant att jag hade med mig en halvt packad ryggsäck. Så idag när det var dags att hjälpa till att "bärga hö" (dvs ta upp det långa gräset som röjts ur diken och på ängsmarken) stod jag inför kläd-och skodilemma.

Det regnade.

I stugan finns det gott om regnjackor. Så jag krånglade på mig en. Kom ganska snabbt på varför jag dumpat den där. Den andas i.n.t.e! Man blir inte blöt utifrån men innifrån är det som en finsk ångbastu! I synnerhet när man jobbar och sliter.

Så var det frågan om vilka skor som lämpade sig för arbetsuppgiften. Jag drog iväg till stugan i gympadojjor. Att stolpa runt i högt gräs, där det bor både sorkar, grodor och andra djur var inte ett alternativ, således inte heller crocs. Det var ju dessutom blött… Jag svär på att mina gummistövlar garanterat stod å garvade åt mig hemma i stan.

Så vad gör jag? Jag, den som är den, jo jag hittade ett par rejäla vinterkängor. Svintunga, megafodrade och med snölås (läs odjurslås). Så där slet jag med skottkärran och detta jädra gräs. Höll på koka upp och kvävas ihjäl av regnjackan, och höll banne mig på brinna upp om fötterna.

Jackan flög av efter en stund, hellre våt av regn än av att det börjar ånga upp runt huvet. Vinterkängorna hade jag så länge jag stövlade runt i gräset, när det var klart blev det barfota i crocs (fulaste FULASTE tofflan i världen!) lagom till korvgrillning på bastubryggan.

Det löser sig alltid, även om man är den som är den, så länge man bara står ut med konsekvenserna själv 🙂

//a