Helena Lindahl, riksdagsledamot (c)

Inom EU förs nu diskussioner om att förbjuda offentligt stöd till flygplatser. Om det skulle bli verklighet är det inget annat än ödesdigert för Norra Sverige och landsbygden i vårt avlånga land. Det som kan tyckas vara ett bra förslag för andra delar av Europa, där konkurrensen mellan olika trafikslag och flygplatser är knivskarp, betyder inte att det är fördelaktigt för ett land som Sverige där vi har stora avstånd och är mer glest befolkade. Vi är beroende av en fungerande flygtrafik i norra Sverige – det inte minst med tanke på näringslivet, turismen och för boende i området.

För några veckor sedan kunde man ibland annat Dagens Nyheter läsa om en undersökning som visade att ungefär varannan kvinnlig riksdagsledamot utsatts för hot föregående år.

Allt oftare dyker det upp högljudda röster som anser att det är nödvändigt för Sverige att bygga ny kärnkraft. I veckan var det exempelvis en grupp storföretagare som pläderade för mer kärnkraft i DI (tidningen Dagens Industri). Men sällan talas det i debatter om hur kärnavfallet ska hanteras eller betalas. Inte heller hör vi några röster från ägarna till befintliga kärnkraftverk berätta hur de ska uppfylla ansvaret för att riva, förvara och under mycket lång tid slutförvara resterna av de uttjänta kärnkraftverken.

Våren är en hektisk tid - underbar med tanke på att naturen tinar upp och vi med den, men den innehåller även mycket jobb och debatter.

I lördags höll jag tal på Centerkvinnornas distriktsstämma i Sikeå och fokus låg på återföring av en del av de vinster som naturresurserna ger och på närproducerad mat.

Sedan hastade jag raskt vidare till Umeå (iklädd min Skellefteå AIK-halsduk som jag haft sedan mellanstadiet :o)) och en paneldebatt på stadsbiblioteket i Umeå. Temat för dagen var jobben och min samlade kommentar är att oppositionen vill höja skatterna på jobb och företagande med stora mått. Hur det ska skapa fler jobb kan man stilla undra.

Igår kväll var det Tidningar i Norr (med bl a Västerbottningen) som kallade till stämma och jag deltog i ett samtal tillsammans med en debattredaktör från Ö-viks Allehanda och två riksdagskamrater. Vi diskuterade medias makt, kommunikationen med media och hade Centerpartiets omdebatterade idéprogram som utgångspunkt.

Nu sitter jag på riksdagsgruppen och tjuvskriver blogg och funderar på debatten imorgon - om elnätskoncessioner. Låter spännande va ;o)?

Trevlig eftermiddag och kväll till er alla!

* En glatt Alliansgäng efter debatten i lördags

Det känns helt magiskt att Skellefteå AIK tog SM-guld igår! Är så oerhört stolt och glad över att de efter 35 års lång väntan äntligen fick hämta hem segern!

Ett stort GRATTIS till alla duktiga spelare, tränare, anställda, ideellt arbetande och alla fans för en storartad insats!

Nu hoppas jag att Björklöven kommer upp till elitserien och att vi får se fram emot spännande derbyn mellan Skellefteå och Umeå - precis som i forna tider :o).

Önskar er alla en trevlig helg!

I tisdags togs ett ödesdigert beslut i EU-parlamentet. Med 19 rösters övervikt sade parlamentet nej till att tillfälligt begränsa tillgången på utsläppsrätter för växthusgaser – exempelvis koldioxid.

Redan stressade företagare kan andas ut, åtminstone för stunden. Näringsminister Annie Lööf har lyckats skjuta upp förslaget om månadsrapportering. Det ska knådas en vända till på finansdepartementet.

Den stora nackdelen med månadsrapportering är att det skulle bidra till ytterligare regelbördor som tar tid för företagarna. Byggnadsbranschen har visserligen önskat månadsrapportering för att komma ifrån en del av det fusk som förekommer. Låt dem i så fall få detta, men att tvinga alla företag till samma sak är att gå för långt.

Det är nästan exakt 40 år sedan det första mobila samtalet kopplades igenom och det finns idag 6 miljarder människor i världen som har tillgång till en mobiltelefon. I sammanhanget är det värt att nämna att Sverige är ett it-land i framkant. Vi använder dagligen mobilerna till mycket mer än att ringa med - många genomför sina bankärenden och deklarerar via just mobilen för att nämna några exempel.

Det är också viktigt att säga att inget annat europeiskt land har frigjort så mycket radiospektrum för mobila tjänster som regeringen har gjort de senaste åren. Även om jag verkar lite skrytsam här tycker jag ändå att det är på sin plats att nämna det. På en del verkar det som om vi inte gjort något annat än rullat tummarna och därför vill jag påpeka att det är fel.

Men trots det så finns det problem och människors missnöje med mobiltäckningen bara växer. Vi hör det på landsbygden, där näten fortfarande inte täcker så mycket som människor skulle önska. Vi hör det också i städerna, där efterfrågan ökar snabbare än näten byggs ut. Och när man är på resande fot fungerar det inte alltid heller…

Men det här missnöjet är inte begränsat till en viss operatör, eller till någon särskild del av landet. Det finns på många håll.

Ett problem är att operatörerna helt enkelt inte lever upp till den täckning som de utlovar och bygger inte ut i den takt som det behövs. Även om den nya tekniken och de smarta telefonerna tar mer utrymme än vad den befintliga täckningen klarar av, så är det ingen ursäkt när man ändå lovar det man inte kan hålla.

IT-ministern Anna-Karin Hatt (C) har nu varit tydlig med att regeringen kommer att agera om mobiloperatörerna inte skärper sig. "Jag kommer inte att ge mig förrän vi kommer till rätta med det här problemet" sa hon här om dagen vid en träff med Post- och Telestyrelsen. Det är bra!

Läste i Aftonbladet om Mona Sahlins kritik mot den socialdemokratiska partiledningen och valberedningen angående den debatt som nu pågår kring Omar Mustafa - nyinvald ledamot i S partistyrelse.

Han kritiseras för att han i sin roll som ordförande i Islamska förbundet bjudit in flera personer med tydliga antisemitiska åsikter till kongresser.

– Man måste ut och säga att man inte kan bete sig som han gjort, säger hon i Aftonbladets nya tv-satsning ”Partiprogrammet”. Mustafa Omar förklarar själv att han inte är antisemit och säger att han velat ha ett "brett debattforum". Men jag håller verkligen med Mona Sahlin när hon säger att hon vill se ett tydligare avståndstagande från Mustafas tidigare beslut - både från partiledningen och Omar Mustafa själv.

Jag har själv en nära anhörig som suttit i koncentrationsläger och jag blir förtvivlad över att en person som ska representera demokratiska värden och ett demokratiskt parti har gett dessa antisemiter ett utrymme. Att sedan bara säga att man inte håller med dem i deras åsikter, ursäktar inte att man ger människor med så tydligt antidemokratiska åsikter en plattform. Det är mer än beklagligt.

Här om veckan läste jag en artikel i Dagens Nyheter som följt mig i tanken många gånger sedan dess. Artikeln handlade om Claudia från Rumänien, som åker till Sverige för att tigga pengar på Stockholms gator. Precis som många andra i hennes hemby är tiggeri ett sätt att överleva. Claudia behöver pengar till sin dotter som är handikappad och blind. Hon behöver pengar för att dottern ska kunna göra en operation.

Många romer i de forna öststaterna är enormt fattiga, bor i kåkstäder, på soptippar och hankar sig fram med olika ströjobb hemmavid eller genom att tigga i Västeuropeiska länder.

Trots att en hel del pengar från EU satsats på att förbättra situationen för romer i Östeuropa har det inte skett någon märkbar förändring. Här spelar nog fördomar en stor roll – tyvärr. Många rykten i t ex sociala medier talar ofta om organiserat tiggeri och att texterna och bilderna av sjuka barn som visas upp skulle vara falska. Men vem åker frivilligt ifrån sina barn och sin familj för att tigga pengar på gatan i ett annat land om man inte är just fattig?

Det finns många länder och städer som idag funderar på att förbjuda tiggeri och visst – jag inser ju problematiken. Men ett förbud är en kortsiktig lösning i det stora hela - för de fattiga människorna fortsätter problemen. Många av dessa lever utanför samhället, bor i plåtskjul och har inte tillgång till skola eller sjukvård. I Rumänien finns det många romer som till och med saknar ID-kort, vilket gör att de inte ens betraktas som medborgare i landet. Det här är den verklighet som många av oss inte känner till. Det vi ser är det omedelbara - den utsträckta handen och plastburken med mynten.