HBT- rörelsens syfte motverkas

Var inbjuden debattör på Umeå Pridefestival som avslutades i Döbelns park i helgen. Möttes av ett gigantiskt vänsterdominerat arrangemang. Innan debatten hölls det tal av Jan Hägglund (rättvisepartiet socialisterna), Tamara Spiric (v) och Eva Andersson (s). De röda flaggorna vajade tillsammans med miljöpartiets.

Hur en HBT-person, med politiska värderingar till höger om denna vänsterpalett, kunde känna sig hemma i Döbelns park är för mig en gåta.

I debatten som efterföljde des ovannamngivna talarna var väldigt tam. Frågorna ställdes inte på sin spets och vi som satt där på scenen (8 st) var ungefär lika många som de som aktivt lyssnade. En rent tråkig debatt utan någon stuns.

Om HBT-frågorna ska kunna lyftas på ett seriöst sätt måste arrangörerna lyfta nivån rejält. Nu exkluderar man dels politiska partier som inte hör hemma inom vänsterrörelsen och dels exkluderar hela upplägget på arrangemanget de med andra politiska värderingar att kunna vara med och samtala, diskutera, se och lyssna.

Om HBT-rörelsen vill stänga in sig på vänsterkanten förminskar man sina egna syften och gör det svårare att öka förståelsen och respekten för det man vill uppnå. Tråkigt tycker jag men val av upplägg och vilka talare/debattörer som bjuds in avgör också vilka som känner sig hemma eller inte.