Idag ska jag och några Riksdagskollegor besöka Åkerinäringen i Västerbotten. Man kan lungt konstatera att åkerinäringen är samhällets blodådror. Utan lastbilen och transporter skulle Sverige stanna av tämligen omedelbart. Färskvaror i våra livsmedelsbutiker skulle snabbt ta slut, ”just in time”-leveranserna till våra industrier skulle upphöra och viktiga mediciner skulle inte gå att få tag i.

Dagens samhälle är uppbyggt på att alla delar fungerar i stort sett klanderfritt. En sammanhållande länk i detta är lastbilarna. Det finns en hel del att göra för att konkurrensen mellan åkeriföretagen sker på lika villkor. Inte minst när det gäller åkare som kommer från andra länder och inte följer internationella och svenska regler.

Samtidigt får vi inte glömma av hur många svenska politiker ondgörs över lastbilen som transportmedel. Det ska krånglas till och det ska beskattas in i absurdum. Bor man innanför tullarna i Stockholm och tror att tunnelbanan är det allenarådande transportmedelt förstår jag hur man resonerar. Allt utanför tullarna ska beskattas och det hårt. Är man något mer vidsynt i sitt seende och inser vikten av ett fungerande blodomlopp i hela Sverige kommer man att se annorlunda på frågan. Betydligt annorlunda.

Slutsats: Allt som rör sig utanför tullarna och inte transporteras i tunnelbanan ska beskattas i Miljöpartiets Sverige.

Efter att analyserat Miljöpartiets budget framträder en tydlig bild. Miljöpartiets ekonomiska politik går ut på att beskatta allt som rör sig utanför Stockholms tullar.

Det är flygskatt, lastbilsskatt, höjd bensinskatt och höjd dieselskatt. Vill man köra elbil så beskattas även det genom höjda skatter på kärnkraft och vattenkraft. Boende och företag på den svenska landsbygden kommer att få skattehöjningar på flera miljarder genom den lastbilsskatt och höjda bensin- och dieselskatt som Miljöpartiet föreslår.

Dessa skattehöjningar drabbar landsbygden genom höjda priser och sämre företagsklimat. För hur mycket Miljöpartiet än vill att lastbilar ska betala skatt så kommer de aldrig att göra det. Skatt betalas av de människor och företag som är beroende av transporterna.

Miljöpartiet skriver själva i sin budgetmotion att inkomstskattesänkningar är något positivt eftersom det stimulerar sysselsättning och skapar goda villkor för löntagare. Men trots det säger man nej till ett femte jobbskatteavdrag samt till höjd brytpunkt och föreslår istället att avtrappa nuvarande jobbskatteavdrag på inkomster över 40 000 kr/mån.

Det innebär mindre pengar i plånboken för vanliga löntagare och höjda marginalskatter för de som redan betalar högst marginalskatt i hela OECD. På vilket sätt det skapar sysselsättning och goda villkor för löntagare är det svårt att förstå.

Då har alla oppositionspartier i Riksdagen lämnat sina förslag till budget inför 2014-2018. Det ligger nu 5 olika budgetar på Riksdagens bord. Alliansregeringens, S , MP, SD och V. Kutymen är att man i kammaren ställer alla dessa budgetar mot varandra. Den budget som samlar flest röster vinner. Det handlar inte om ett majoritetsförfarande i denna del.

Nu frångår S, MP, SD och V denna ordning och praxis som styrt Riksdagen de senaste 20 åren. Man tänker bryta loss ett förslag, bilda majoritet kring detta och på så sätt försöka hindra förslaget som är tagit ur en helhet att gå igenom.

En majoritet i en Riksdag kan i stort sett göra vad som helst i den majoritetens namn. Vill den majoriteten ha en annan budget ska man gå ihop om en annan helhet. Alltså komponera ihop ett gemensamt budgetförslag.

Då var det dags att få del av Vänsterpartiets skuggbudget som alternativ till regeringens. Att det skulle bli enorma utgiftsökningar och enorma skattehöjningar var ju ingen högoddsare. Det brukar alla vänsterns budgetar bestå av oavsett de läggs i en kommun eller i Riksdagen.

Vänsterpartiet vill öka utgiftstaket med 80 miljarder kronor. Utgifterna ska öka med 57 miljarder och skatterna ska höjas med 54 miljarder totalt. En skattebomb som drabbar företagen och hushållen.

Det som alltid följer Vänsterpartiet som en röd tråd är bristen på insikt om vem som genererar alla skatter i vårt land. Fokus är bara på att fördela och åter fördela utan att ha koll på vem som ser till att det överhuvudtaget finns något att fördela.

Sen detta med marginalskatten. V vill avtrappa jobbskattevadraget för de som tjänar öveer 30 000 kronor per månad för att helt ha upphört för de som tjänar 50 000 kronor eller mer. Följden blir att de som tjänar mellan 36 000 (gränsen för statlig skatt 50%) och 50 000 (gränsen för värnskatt 55%) kommer att få en marginalskatt på ca 60 %.

Det vill säga att de med inkomster mellan 35 000 och 50 000 kommer att ha högre marginalskatt än höginkomsttagare som betalar värnskatt i vårt land. Vänsterpartiet är så emot jobbskatteavdraget att dom inte inser effekterna av sina förslag. Marginalskattechock för Sveriges medelinkomsttagare är svaret på vänsterpartiets utgiftsökningar.

Ju mer jag lyssnar till socialdemokraternas ekonomiske talesperson, Magdalena Andersson, desto mer förbryllad blir jag. Vad vill socialdemokraterna? Vilket fokus har dom i politiken? Ena stunden räknar dom in skattesänkningar de är emot i sitt budgetförslag för att i nästa stund acceptera dessa. Nu senast köpte dom Alliansens politik på bolagsskatteområdet. Det blev minus 8 miljarder i direkt. De kommer också att den 20 november köpa det femte jobbskatteavdraget. Då fattas direkt 12 miljarder i deras budgetalternativ. Vilka utgifter ska då plockas bort? A-kassan? Skolan? Sjukvården? Företagen?

Magdalena Andersson hade inte heller koll på sina egna siffror. Hon visste inte hur mycket ökade utgifter deras budget hade jämfört med regeringens. Återigen, att höja beskattningen på företag och unga med miljarder och åter miljarder kommer att minska skatteintäkterna till kommuner och landsting. Vi får då en sämre välfärd pga av sämre konkurrensvillkor för företagen leder till färre arbetade timmar i ekonomin.

Den som inte ser det sambandet är en fara för Sverige i en tid då inhemsk konsumtion måste stimuleras för att vara motvikt till den svagare exporten. Allt för att hålla hjulen igång och klara välfärden.

Expressens ledare är inte heller nådig. Där kallas s-budgeten för ett skämt.