Nu startar valrörelsen på allvar. Kristdemokraterna har valupptakt i Lycksele i morgon. I övriga Sverige sker den i en mängd olika städer. Affischer sätts nu upp på löpande band. Den medborgare som kommer att missa att det är val den 14 september måste nog anses höra till undantagen.

Nu är det snart bara 4 veckor kvar tills resultatet basuneras ut. Då är det försent att ångra sig. Uppmanar alla att sätta sig in i vad de olika alternativen står för och möjligheten för hur de ska kunna arbeta ihop. Men framförallt vad är bäst för landet Sverige. Vårt beroende av omvärlden och vårt beroende av att företag och företagare klarar konkurrensen mot företag i andra länder.

Det är företagen och antalet som jobbar i Sverige som ger resurser till vår gemensamma välfärd. Någon annan väg finns inte. Drömmar och visioner har vi alla över vad vi skulle vilja få gjort. Allt måste dock rymmas inom den verklighet vi alla har att förhålla oss till. Ekonomiska fundamenta är kanske den viktigaste.

När man ser bilder från avrättningar av människor som har en annan tro än den som håller i svärdet eller geväret blir man tom invärtes. Vad får människor att bete sig så bestialiskt? Vart har alla inomsjälsliga spärrar tagit vägen? Hur kan det gå så snett att en tro på något annat blir ett sådant hot mot ens egen existens att man är beredd att utplåna den andre från jordens yta?

Året är 2014 och jag inser att civilisationen inte nått längre. Hitlers massavrättningar gör sig åter påminda. Synen att min värld blir bättre om ni andra inte finns sprider sig nu i Irak och Syrien som en svårstoppad pest. Den som inte är för är emot och ska omedelbart avrättas eller tvingas på flykt.

Med vilka tal och med vilka ord ska denna massaker kunna stoppas? När ord, för att beskriva det bestialiska som händer, för länge sedan tagit slut. När protestmarscher och fördömanden inte räcker till. När förtvivlan över det som sker nått sådana gränser att outhärdligheten tagit överhand återstår bara ett. Att ta till våld och vapen för att med kraft driva bort det onda och få stopp på massavrättningar och lemlästning.

Om inte, vad är alternativen? Vad är världens svar till de i Irak och Syrien som nu skriker ut sin vånda och sin förtvivlan? Vad är ditt svar?

Jobbdebatten på SVT igår gav en del viktig information. S, V och MP har helt olika förslag på hur de vill förbättra arbetsmarknaden. Alliansen trummade igenom budskapet om att 250 000 fler sysselsatta kommit till sedan 2006. Detta har också skett under lågkonjunktur och finanskriser. Ett bra betyg helt enkelt. Sverige har även den högsta sysselsättningsgraden i EU (20-64 år).

Att regeringsalternativet S, V och MP ser så olika på många frågor borgar inte för regeringsduglighet. Att minska arbetslösheten är lät om man gör som S gjorde senast det begav sig. Starta en enorm förtidpensionering av människor.

Om samma mängd människor varit förtidspenionserad idag som var fallet 2006 skulle 200 000 fler idag befunnit sig utanför arbetsmarknaden. Det skulle inneburit att arbetslöshetssiffrorna som idag ligger på 7,6 % i stort sett halverats.

När jämförelser görs mellan 2006 och 2014 måste även antalet förtidspensionerade tas med. Det vill S tala tyst om.

Arbetslösheten sjunker idag stadigt. Fler och fler får jobb. Det är företagen som anställer människor och skapar jobb som i sin tur leder till ökade skatteintäkter och mer välfärd. Därför kan vi inte höja skatterna på företagen och kostnaderna för att anställa. Då blir resultatet förr eller senare mindre välfärd.

Plötsligt händer det. S och V presenterar en budget för Umeå kommun för 2015. Två år i rad har de brutit mot kommunfullmäktiges beslut att budget ska lämnas i juni. Efter fyra år tillsammasn i styret av Umeå har S och V de två senaste åren haft otroliga svårigheter att få ihop en budget. Detta pga att den förda politiken dränerat kommunen på resurser och resultatet är en ekonomi med stora bekymmer.

Vad gör då Holmlund (S) och Spiric (V) när de sent om sider kommer fram med ett budgetförslag? Jo de skyller den dåligt skötta ekonomin på andra aktörer, läs regeringen. Trots enormt goda förutsättningar rent ekonomiskt lyckas de ändå köra i diket och skyller ifrån sig. Det är ett direkt hån mot inlandskommunerna.

Enligt Holmlund (S) går kommunen på knäna och förväntar sig ett regeringsskifte så att mer pengar ska komma från staten och rädda Umeå. Umeå har ett ypperligt ekonomiskt utgångsläge. Att inte lyckas hålla ihop ekonomin är en ren bedrift.

Umeå har en kontinuerlig tillväxt i befolkningen.

Umeå tar ut ca 2 kronor mer i skatt av sina medborgare än jämförbara kommuner.

Umeå har extra intäkter via sitt delägande av Stornorrfros kraftverk vilket motsvarar ca 50 öre i skatt.

Hur kan det gå så illa att S och V i det läget skyller på för lite statliga pengar? Hur kan det inte vara annat än ett hån mot de kommuner i inlandet som inte har samma förutsättningar?

Lyxfällan på TV 3 har här ett par politiker som behöver akut hjälp.

Det verkar som om branden i Västmanland börjar vara under kontroll. Effekten av den kommer under lång tid att påverka situationen för alla berörda i området. Därom råder inget tvivel.

Vad jag dock fascineras av är alla självklara uttalanden om hur brandbekämpningen borde gått till. Att t ex brandflyg redan skulle funnits i den svenska arsenalen. Så vitt jag förstått har det aldrig behövts den typen av utrustning på hundra år. Samma slutsats verkar våra grannländer dragit.

Att det i framtiden kan behöva diskuteras är självklart. Men när en naturkatastrof av detta slag, som sällan inträffar, dumförklara alla som arbetar med denna typ av frågor är inte sunt. Hela samhället arbetar kontinuerligt med riskbedömningar och rimlighetskalkyler. Utifrån det förbereder man sig inför olika scenarior. Så har det alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Allt annat är orimligt.

Igår var jag tillsammans med alla andra riksdagspartier på Nolia i Piteå och diskuterade Norrbotniabanan. Vi var alla rörande överens om att den måste byggas av den anledningen att den är viktig för Sverige.

Vad vi inte är överens om är hur den ska finansieras. Alliansregeringen har utsett förhandlingsmän som ska komma fram till en helhetslösning med alla inblandade parter. Det inkluderar staten, berörda kommuner och landsting, näringslivet och EU. Så kom Botniabanan till via en framförhandlad helhetslösningoch jag är övertygad att så kommer även att ske med Norrbotniabanan.

Vissa partier på vänsterkanten lovar vitt och brett att bygget startar direkt efter valet om just deras parti får makten. Problemet är att de tre partierna inte tillnärmelsevis är överens om finansieringen. Bygget kostar mellan 27-28 miljarder.

S har avsatt 1 miljard och MP 10 miljarder. V har ingen specifik summa för just Norrbotniabanan men en klumpsumma som ska räcka till alla järnvägsinvetseringar i hela landet samtidigt. Problemet är att dessa partier har olika skatteförslag och olika inkomstförslag för att finansiera dessa utgifter. De flesta bygger på olika sinsemellan höjda företagsskatter. Allt från skatt på lastbilstransporter till höjda drivmedelsskatter och olika höjda skatter på företagande.

De vill försämra konkurrenskraften för företagen i norr för att de sedan ska frakta sina varor på järnvägen. Om det blir dyrare för andra länder att handla från företagen i norr kommer efterfrågan att sjunka. Det innebär i sin tur mindre att transportera på järnvägen. Vänstersidan slår knut på sig själv i ivern att lova allt åt alla.

Vi ska finansiera Norrbotniabanan men inte på bekostnad av konkurrensvillkoren för företagen i norra Sverige. För min del är det självklart.

Begriper inte hur enkelt en del köper vänsterretoriken om att vinster är något fult och ska bekämpas. Alla borde veta att vinster i företagen är grunden för all vår välfärd. Vinster är grunden för att ett företag ska överleva på sikt. Vinster är grunden för att kunna möta sämre tider. Statskassan är också beroende av överskott (vinster) i goda tider för att klara av bibehållen välfärd i vårt land i dåliga tider.

Om en plats i ett särskilt boende kostar 450 000 kronor per år i Linköping och 650 000 per år i Göteborg och det med lika kvalitet. Om ett företag som bedriver verksamhet i Linköping lägger anbud på att i Göteborg bedriva samma verskamhet till en kostnad på 550 000 kronor per år. Vem är vinnare i det exemplet? Jo både Göteborgs skattebetalare och företaget. Kommunen i Göteborg sänker sina kostander med 100 000 per plats i särskilt boende och företaget, allt annat lika, gör en vinst på 100 000 per plats.

På sikt kommer troligen Göteborgs politiker lära sig av Linköping och kunna sänka kostnaderna för sina platser i särskilda boenden. Vinsten kommer också på sikt att minska för företaget. När det skett kan man använda resurserna till att antingen höja kvaliteten eller använda skattepengarna till annan kommunal verksamhet.

Detta missar vänstersidan eftersom de anser det rimligt att Göteborg fortsätter i sina gamla hjulspår år ut och år in. Är det att följa kommunallagen som är tydlig med att skattemedel ska användas så effektivt som möjligt i varje enskilt fall?