Detta ska erkännas. Jag tyckte att det är Stålmannenäventyret var fruktansvärt otäckt även om jag var rätt gammal. Till och med nu i 40 års-isch åldern kan jag rysa lite av obehag till de obehagliga bilderna. Jag är inte helt säkert på att det faktiskt är ett julalbum men ett album i alla fall:
Ett lite speciellt sådant om man är serieintresserad men vi kommer till det. I vanlig ordning på den här tiden så fanns inga som helst indikationer på vem som skapat historien
Här kommer någon sorts sammanfattning av handlingen:
Någon sorts Dracula men också varulvar och Frankensteins monster är ute efter en vetenskapsman. Stålmannen och Jimmy Olsen måste stoppa dem. I slutet avslöjas att vetenskapsmannen har skapat en planet i miniatyr och matat planetens invånare med monsterfilmer i generationer (antingen går tiden snabbare där eller så lever dom inte så länge?). Varelserna beskrivs som: ”Naturliga kopior. Deras atomer är flytande och efter att ha sett filmerna i generationer blev dom vad dom såg”
Observera hornen på planeten …Dom har alltså åkt från sin monsterplanet för att stoppa sin galna skapare som då och då nollställer sin skapelse. Dom färdas i kistor kan tilläggas.
Man kan med bästa välmening inte tycka att det är särskilt bra. Det är inte riktigt ämnat för någon logik. Exempelvis när Jimmy Olssen och Stålmannen letar efter Dragorin (Vampyren) och hittar ledtråden ”Bloodmore”Bloodmore? Det känner jag igen” säger Jimmy. ”Det är en gammal kyrkogård från kolonialtiden”Stålmannen svarar:” Ha och sällan använd utom av Greve Dragorin”Så man undrar alltså om Stålmannen kände till att Dragorin brukade hänga på en kyrkogård? Oavsett så vore en kyrkogård med namnet Bloodmore i Metropolis det absolut första stället jag skulle leta på?
Slutet är lite etiskt komplicerat. Stålmannen räddar visserligen planeten men omprogrammerar invånarna med trevligare film. Han kanske borde ha frågat dem först? Jagmenar, dom har lixom baserat hela sin civilisation, etik etc… på monsterfilmer vem är han att vara ändra på det utan egentlig anledning.
Det tillkommer också lite galna Stålmannenfakta som antagligen bara är påhittade för just den här historien (en ljusblixt har stoppat våra hjältar och Stålmannen måste förklara hur hans ögonlock fungerar)
Men kan något som är ganska dåligt vara bra? Vad var det som gjorde att den här serien fastnade så otroligt hårt i mitt medvetande så att jag skriver om den 40 år efter den släpps.
Svaret ligger i teckningstilen. Jag kan fortfarande tycka att den är så otroligt mäktig?
Spännande va? Man kan nästan känna paniken i kroppen.
Faktum är att en av världens bästa serieskapare har tecknat. Jag saxar ur Wikipedia:
Jack Kirby, född Jacob Kurtzberg den 28 augusti 1917 i New York i New York, död 6 februari 1994 i Thousand Oaks i Kalifornien, var en amerikansk serietecknare.[18]
Han samarbetade med Joe Simon och skapade 1941 seriehjälten Captain America. Tillsammans med Stan Lee skapade Jack Kirby serier som Fantastic Four 1961 och 1962 Hulk och Thor, samt 1963 de ursprungliga X-Men, och lade grunden till Marvel-universumet.
Det är självaste Jack Kirby som tecknat. Mr Marvel alltså. Eller i alla fall en av dem. Men gjorde han verkligen Stålmannen (Som då såklart är en DC karaktär)?
Svaret är nja. Serien kommer från en Spinn off ”Jimmy Olsen” och just Stålmannen fick DC rita om. I alla fall ansiktet:
Källa: https://www.cbr.com/superman-jack-kirby-hated-dc/
Men ja det är Jack Kirby som tecknat. Kolla in så jäkla vackert och så jäkla Jack Kirby den här lilla panelen är:
Det finns något suggestivt och tungt, otäckt och något annorlunda med den här serien. Det blir något sorts uncanny valley över det hela. Det är också en ganska intressant del av seriehistorien och är man så nördig som undertecknad nästan som en liten konstbok. Den lyckas kombinera ,och göra en unik version av, monsterfilmer och Stålmannen. Det enda som behövde ryka var någonsomhelst handling.
Senaste kommentarerna