Vårt biblioteket anordnade en, i mitt tyckte, väldigt lyckad livesändning med författaren Kent Lundholm . Jag hade av olika anledningar svårt att vara med och fick faktiskt en lite tankeställare kring hur viktigt det kan vara att ha livesändning som ett komplement. Nu kunde jag ta del av författarsamtalet även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig.
Under samtalet dök en viktig fråga upp: Hur stöder vi våra lokala författare?
I bibliotekslagen kan man läsa:
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning
Formuleringen är av det luddigare slaget men nog kanske vi bör fråga oss om man inte bör ta sig en tankeställare och om vi ändå inte borde göra mer?
Vi gör såklart mycket bra. Titta här bara:
https://www.minabibliotek.se/f%C3%B6rfattarbes%C3%B6k?culture=sv
Man man kan inte bara klappa sig själv på axeln. Vi måste ställa några tuffa frågor om vår verksamhet.
Här är några frågor jag ställer till mig själv:
När biblioteken är i fara så reagerar författarförbundet men hur reagerar biblioteken när författaryrket är i fara?
Var är våra kampanjer kring att läsa närodlat?
Varför har vi inte böcker till försäljning på biblioteket?
Och den viktigaste frågan. Om nu författarna kärleksförklarar oss så fort vi är i fara , har vi då frågat om författarna tycker att kärleken är besvarad?
En av litteraturens funktioner är att spegla och sätta perspektiv på omvärlden, men var hamnar vi om vi skuffar undan vårt eget perspektiv? Här är ett bra exempel på en bok som jag många låntagare som vi kanske inte ser i så många andra sammanhang älskar:
Jag tror att det kan ha att göra med att man inte känner till att det perspektivet finns på biblioteket (eller i litteraturen).
Mer reklam för lokal författare här:
Senaste kommentarerna