Varför jag läste en bok en gång.

Diskussionen kom upp i samband med nobellpriset i litteratur. Varför läser man vissa böcker och vem kan egentligen säga vad som är bra?

Boktips 1:  Att förändras: en metod av Édouard Louis handlat om detta. Hur man drivs av en vilja att vara intelektuell, hur man ”fake it untill you make it” men också hur man kanske också ändras. Metoden/ambitionen kanske inte är så viktig?

När jag var i 20 års åldern läste jag den här (boktips 2)

Jag var intresserad av skräck och det här var tydligen en såndär riktig och bra författare som skrev en seriös gotisk roman. Det var före googel och jag fick säkert läsa på vad en gotisk roman var för något.

Delvis tror jag att det handlade om självbekräftelse. Det jag var intresserad av och det jag gillade kunde också vara bra. När jag läste den så gick jag också med själ och hjärta in för att ta till mig realismen förpackad i gotisk tradition.

Vad kunde jag egentligen om litteratur, vad hade jag som 20 årig slyngel att jämföra med? Men den större frågan är kanske om det spelar någon roll.

Såklart så älskade jag den.

Har läst hyfsat mycket av henne och  nu kommer hon ut med en ny bok (boktips 3)

Så den vill jag läsa. För att jag för länge sen läste en annan bok. Som jag då läste för att jag gillade en viss sak.

Nåja. En annan författare som intresserar mig nu är denna (boktips 4)

Ni får googla lite på henne nu när möjligheten finns.

Mycket intressant?

Och för att återkoppla till diskussionen om vad  som är bra:

Läser man mycket och lever man länge så har man i alla fall lite att jämföra med?