Varför jag läste en bok en gång.

Av , , Bli först att kommentera 2

Diskussionen kom upp i samband med nobellpriset i litteratur. Varför läser man vissa böcker och vem kan egentligen säga vad som är bra?

Boktips 1:  Att förändras: en metod av Édouard Louis handlat om detta. Hur man drivs av en vilja att vara intelektuell, hur man ”fake it untill you make it” men också hur man kanske också ändras. Metoden/ambitionen kanske inte är så viktig?

När jag var i 20 års åldern läste jag den här (boktips 2)

Jag var intresserad av skräck och det här var tydligen en såndär riktig och bra författare som skrev en seriös gotisk roman. Det var före googel och jag fick säkert läsa på vad en gotisk roman var för något.

Delvis tror jag att det handlade om självbekräftelse. Det jag var intresserad av och det jag gillade kunde också vara bra. När jag läste den så gick jag också med själ och hjärta in för att ta till mig realismen förpackad i gotisk tradition.

Vad kunde jag egentligen om litteratur, vad hade jag som 20 årig slyngel att jämföra med? Men den större frågan är kanske om det spelar någon roll.

Såklart så älskade jag den.

Har läst hyfsat mycket av henne och  nu kommer hon ut med en ny bok (boktips 3)

 

Så den vill jag läsa. För att jag för länge sen läste en annan bok. Som jag då läste för att jag gillade en viss sak.

 

Nåja. En annan författare som intresserar mig nu är denna (boktips 4)

Ni får googla lite på henne nu när möjligheten finns.

Mycket intressant?

Och för att återkoppla till diskussionen om vad  som är bra:

Läser man mycket och lever man länge så har man i alla fall lite att jämföra med?

 

 

 

 

 

Fel låt vann?

Av , , Bli först att kommentera 2

1901 delades det första Nobelpriset i litteratur ut. Jag var inte född då så jag kunde inte gissa. Hade jag varit född hade jag garanterat gissat på Leo Tolstoy.

Han vann dock inte (någonsin)

August Strindberg var mycket upprörd över detta och skrev i en artikel  att Nobelpriset hade tilldelats en ovärdig som knappast var diktare.

Vinnaren 1901 hette Sully Prudhomme som inte så många känner till idag och som jag tror knappt någon kände till då heller.

Han tillhörde Franska akademien dock och enligt Strinberg så var det därför han fick priset.

Strindberg var inte ensam om åsikten att Leo Tolstoy borde ha vunnit. Nästan hela den svenska kultureliten engagerade sig och skrev ett öppet brev (som man får förmoda översattes till ryska) till Tolstoy (förutom Strindberg så var också Selma Lagerlöf och Ellen Key med som avsändare) :

”Till Leo Tolstoy.

Med anledning af att det litterära Nobelpriset nu för första gången blifvit utdeladt, önska vi undertecknade, svenska författare, konstnärer och kritici, betyga Er vår beundran. Vi se nämligen i Er person icke blott nutidslitteraturens vördade patriark, utan Ni är också för oss en af de stora och djupsinniga diktare, hvilka enligt vår mening främst borde ha kommit i åtanke, äfven om Ni själf för egen del aldrig efterstäfvat någon belöning af sådan art.”

Svenska Dagbladet den 14 december 1901: https://tidningar.kb.se/?newspaper=SVENSKA%20DAGBLADET&from=1901-12-14&to=1901-12-14

 

Det är ändå ganska spännande att vissa saker ändå är sig lika genom århundradet. Den största behållningen av Nobelpriset är diskussionen om vem som skulle ha vunnit.

Kort om årets pristagare:

Jon Fosse är en norsk dramatiker och författare men det är dramatiken som han är mest känd för. Om jag ska vara helt ärlig så är det enda jag kommer ihåg om honom är att jag har för mig att han varit lärare till Karl Ove Knausgård vid något tillfälle.

Det är inte så att jag är ointresserad av teater men det är pjäser som uppförs på dramaten i Stockholm och som jag sällan kommer i kontakt med.

Men det är kanske den andra behållningen av Nobelpriset. Många hittar nya läsupplevelser och läser sånt som dom aldrig någonsin skulle läsa annars. Böckerna som ibland knappt finns på biblioteken blir väldigt reserverade.

I år är köerna något mindre dock.

Boken jag skulle rekommendera ,baserat på att han egentligen fått priset för sin dramatik (min tolkning) och också är lättast att ta till sig då den består av några kortare pjäser, är förvisso utlånad men det är ingen direkt kö på den.

(Skärmdump fredag, 6 oktober 2023)

Här kan man läsa en novell som han skrivit:

 

https://www.gp.se/kultur/kultur/f%C3%B6nstret-1.111857715

 

 

 

Jag sätter mina pengar på Cao Xueqin

Av , , Bli först att kommentera 1

Snart är det dags att gissa hejvilt på vem som ska vinna nobellpriset i litteratur.

Jag brukar återanvända författarna jag gissar på tidigare och jag är lite kränkt över att jag inte fått nått beröm över att jag i princip prickade rätt förra året:

Tommy killgissar nobelpristagare

 

Jag tror att problemet var att jag, som vanligt, var lite otydlig. Jag tycker själv att jag resonerade mig fram till många träffsäkra gissningar varav en faktiskt vann.

I år lägger jag alla ägg i en korg.

Cao Xueqin

Det finns inte så många böcker på biblioteken så jag har reserverat dem ifall att jag har rätt.

Ok jag kanske kan få ett alternativt 2 också?

Joyce Carol Oates. Det skulle vara kul. Hennes böcker har jag en lite intressant historia kring som jag ska avslöja den dag hon vinner.

Jag brukar alltid också gissa på Ngũgĩ wa Thiong’o.

Han kanske blir ledsen om jag slutar helt plötsligt?

Jag har både läst och recenserat hans böcker. Han kanske iof inte vet om det eftersom han håller till i Kenya men jag känner att vi har en connection…