Man ana vilken pretentiös skit det här kommer att vara bara på titeln. Jag har funderat ganska mycket på det här och min roll på biblioteken (och i många andra sammanhang). Häng med vi hamnar där i slutet.

En annan pretentiös skit var Eutyfron. Vi känner honom från av Platons tidiga dialoger. Eutyfron står och hänger utanför en rättssal när han stöter på Sokrates.

Sokrates är ganska chill. Han är anklagad för att vara ett dåligt föredöme men det är inte det dom pratar om. Eutyfron är nån sorts advokat och håller på att sätta dit sin far för mord (alternativt låta folk ligga fastkjedjade i diken onödigt länge ).

Man förstår att Eutyfron är en pretentiös jävel för han pratar om sig själv i tredje person och han tycker verkligen att han är en expert på moral. Han är väldigt moralisk. Se ovanstående familjekonflikt till exempel.

Nu kommer någon sorts jämförelse med bibliotek(?)

Sokrates går an och frågar Eutyfron vad som gör det goda gott. Alltså inte bregott eller så utan vad är det som bestämmer vad som är moraliskt bra/gott. Vad är egentligen godhet (jag parafraserar lite).

Eutyfron säger typ.

Jamen sånt jag gör. Åklagar min egen far trots att han är … ja min farsa. Han ger en massa exempel.Jag skumläste lite.

Men vänta nu ett tag säger Sokrates (jag parafraserar en hel del). Det är exempel på vad som är moraliskt gott.

Men vad är ”moraliskt gott”. Vad gör det goda gott?

Nu till bibliotek:

Jag tycker jämt jag hamnar där.

Jämt.

Med Sokrates.

Varför gör vi saker?

Vi kan inte bara göra saker som Eutyfron och självgoda titta oss i spegeln och tro att vi är goda (eller gör saker rätt)

Vi måste hela tiden ställa Sokratiska frågor.

Det här är tyvärr en del av vår spegelbild:

”Diskriminering finns i vår bransch också”

”Tystnaden är ett sjukdomstecken”

…Soledad Cartagena som undrar varför bibliotekarier är så fega!

Hursomhelst…var var jag nu? Just ja. Jag anklagade andra för att vara självgoda samtidigt som jag jämför mig själv med Sokrates. Det blir nog populärt.

Vad var det nu egentligen som var det moraliskt goda?

Sokrates ställer frågan om det goda kommer från gudarna eller om gudarna väljer det goda för att det är gott.

Alltså om det goda kommer från gudarna (Gud) så får vi lite problem. En del av oss i alla fall. Om Gud exempelvis skulle säga åt mig att offra min son utan någon anledning bara för att Gud tycker det så skulle det vara lite lustigt just för tillfället så blir det svårt för mig i alla fall. Om gudarna gör något dåligt (just dom grekiska uppförde sig stundtals ganska illa men det är inte helt isolerat till den religionen om man ska vara ärlig) så är man helt utelämnad.

Om Gudarna å andra sidan gudarna väljer det goda för att det är gott så måste något annat än gudarna källan till det Goda. Då är alltså någonting gott oavsett vad gud tycker.

Om jag hade någon poäng när jag började skriva så tror jag att den är denna:

En massa personer vågar ställa knepiga frågor och även om det ibland är smärtsamt måste vi låta dem göra det.

För vi kan inte utgå ifrån att vi gör vad som är gott och riktigt.

Det vi gör är heller inte gott och riktigt för att vi gör dem.

Vill man filosofera mera så har vi hela säsongen av Platons skrifter på bibblan.

Bara att komma och låna.

I min gårdagens tokerier skrev jag om Bande dessinée, dvs den Fransk-belgiska skolan av serier. Du som är uppvuxen på 80-talet är mest troligt bekant med Lucky Luke, Tintin och Asterix som är de mest framgångsrika serierna. Det som räknades som fulkultur på den tiden har blivit finkulur nu och på biblioteket finns fina samlingsvolymer av ovannämnda serier men också Blueberry och Thorgal och andra mindre kända namn.

(Blueberrys skapare Jean-Michel Charlier gjorde också lite Lucky Luke på skämt som synes i rutan ovan)

Det rör sig alltså om tecknade serier från det Fransk-belgiska språkområdet och i dessa tider när vi ska bejaka vårt kulturarv kan det vara värt att nämna att anledningen att vi har en sådan rik och fantastisk seriekultur i Sverige beror ganska mycket på en dansk bibliotekarie. Jens Peder Agger blev anställd på Carlsen det danska förlaget med förlag i Sverige och Tyskland. De serierna som de danska förlaget gav ut hamnade i Sverige och Tyskland också. Tintin fick enorma framgångar och andra förlag tog chansen att köpa in sådant som Carlsen ratat. Exempelvis Asterix som Hemmets journal lade vantarna på då Carlsen tyckte att den var för fransk och konstig.

Ett tag så florerade det en mängd belgiska serier i Sverige. Kommer ni ihåg Finn och Fiffi? Den ges fortfarande ut i Belgien (uppe i 300 album nu). Spirou, Smurfarna, Johan och Pellevin, Marsupilami och Starke Staffan är andra exempel.

Själv älskade jag Iznogoud, bara de svenska ordvitsarna (serien utspelar sig i Bagdad och hans medhjälpare heter Bra-at-Hamed) gör serien värld att läsa.

En del serier utspelar sig i samma ”universum” eller är spinoffs på mer populära serier. Johan och Pellevin rör sig i smurfarnas värld, Spirou har ju någon sorts meta tidningsredaktion som ger ut sina egna äventyr (Gaston).  Ratata, den där korkade hunden i Lucky Luke,  fick en egen serie.

( Cobolt förlag ger ut de här fina böckerna)

Några serier som är kända av oss fantomenläsare är Blueberry och Bernad Prince. Den sistnämda är lite mindre känd men gick att läsa i tidningarna Fantomen, Magnum, Banggg, Champion och Collage.

På biblioteket så finns böckerna antingen som lite finare samlingsutgåvor där man samlat gamla serier, men ibland så kommer det fina nyöversättningar.

Blårockarna (Les Tuniques Bleues) utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget och har fått några fina nyutgåvor. Tintin, det överlägset populäraste serien likaså.

Johan och Pellevin albumen på biblioteket är skrivna av Yvan Delporte som faktiskt var chefredaktör för Spirou mellan 1955 till 1968. En mer eller mindre intressant sidnotis är att han började sin karriär med att retuschera urringningar på amerikanska serier som ansågs för oanständiga. Det kan ju också vara ett sätt att påbörja en lovande karriär.

Kolla in Blårockarna, Tintin eller Gaston om du vill höja statistiken för nya fina nyutgåvor, men ge gärna Lucky Luke, Asterix och de andra Bande dessinée serierna lite kärlek.

Du känner väl till Lucky Luke? Västernserien är faktiskt en av de mest populära serierna i Europa och produceras fortfarande med 82 album hittills gjorda.

Många serieälskare associerar nog signaturen ”Morris och Goscinny” direkt till den amerikanska västern och cowboyen som skjuter snabbare än sin egen skugga. Faktum är dock att Lucky Luke är en fransk-belgisk serie och med olika författare och tecknare.

Från början är Lucky Luke signaturen Morris skapelse. Namnet må klinga amerikanskt, men är egentligen en pseudonym för Maurice de Bevere. Han är en belgisk serietecknare som, inspirerad av Tintin, började skriva och teckna vad vi i Sverige ibland kallar för serier i den Fransk-belgiska skolan (Bande dessinée). Du som är uppvuxen med Tintin, Gaston, Asterix och Smurfarna vet vad jag talar om, men även mer realistiska serier som Blueberry och Thorgal brukar räknas dit.

Till en början så skrev och ritade Morris serierna själv. Omfånget var lite kortare och omfattar ungefär åtta album. 1955 började han samarbeta med fransmannen René Goscinny som skrev manus. Äventyren blev längre och serien övergick till att skrivas i albumformat.

Jag är personligen ett stort fan av René Goscinny, som fram till sin död 1977 var väldigt produktiv och trogen serien. Morris fortsatte och samarbetade med en mängd serieskapare och serien fortsätter än idag. Den tecknas nu av Achdé, som hittills har samarbetat med manusförfattarna Claude Guylouïs, Laurent Gerra, Daniel Pennac, Tonino Benacquista, och Jacques Pessis.

Personligen så tycker jag aldrig riktigt att serien blivit densamma dock. För mig är Goscinny en del av Lucky Lukes själ.

René Goscinny var inte bara en duktig författare utan också duktig på att samarbeta med andra serieskapare. Han är kanske mest känd för sitt arbete med Lucky Luke och med Asterix, som han startade tillsammans med Albert Uderzo. Jag gillade också hans serie Iznogoud som han skapade tillsammans med Jean Tabary 1962.

(Gissa vilket som är det end biblioteket som har den här pärlan?)

René Goscinnys humor skiner igenom när han utforskar kulturer som myterna i Vilda västern, eller Iznogoud. Serierna är ofta intelligenta och har ibland en tydlig satir. En favorit är exempelvis när han driver med psykoanalys i ”De obotliga bröderna dalton” , men han drar sig inte heller för att kritisera finanspolitik som i serien Obelix & Co.

Mina favoriter är västernlegender som får ett nytt satiriskt sken. Som vuxen läsare är det fortfarande roligt att återvända till dessa och jag tycker också det säger en hel del om oss och vår romantiserande bild av västern.

Jag uppmanar er verkligen att återvända till de här fantastiska serierna. Det är hur kul som helst för både vuxna och mindre vuxna.

Jag är tydligen ankist. Det är vad man kallar en fullvuxen man som gillar Kalle Anka. Den skandinaviska termen (annars kallas det Donaldism) kommer från boken Ankismen (1973) av norrmannen Jon Gisle. Mitt fokus är kanske mer på serierna och på Carl Barks och Don Rosa.

Jag skulle vilja se mer Kalle Anka på biblioteken. Vi har köpt in tidningen men vi är också duktiga på att köpa in serierböcker med riktiga kulturskatter.
Det otroligt roligt att se den glädje som litteraturen (ja om man vill använda lite märkvärdigare vokabulär) ger till både barn och äldre ankister.

Carl Barks historier är helt underbara och på tal om vokabulär:

Det finns ett ganska speciellt tilltal och humor i formuleringarna i de gamla serierna som jag verkligen gillar. Ganska långt ifrån den barnanpassade litteraturen som barnen möts av idag
(och jag tror att det är ganska bra)

I ”En lymmel till Lämmel” åker ankorna till Norge, oftast var de gamla serierna vad vi nu kallar äventyrsserier men fokus på gamla skatter (ja, en anka i synnerhet var ju intresserad av skatter). Oftast välskrivna med ett ganska imponerade karaktärsgalleri. Joakim von Anka har ganska många lager och är egentligen inte så endimensionell som ni anti-ankister kanske tror.

I den här samlingen är det lite varierad kvalitet och några serier som känns gamla, men också prov på nästan genialisk komisk berättande i serien ”För mycket av det goda” där kalle måste äta en massa kola för att återfå en borttappad ring.

Vi har gjort en ganska stor satsning på tidningen Kalle Anka. Den rymdes faktiskt egentligen inte riktigt i budgeten men vi tycker att det är viktigt.

Kom gärna och låna på biblioteket

För mig blev detta en viktig insikt:

Om inte bibliotekarierna står upp för den smala litteraturen så gör ingen det. Mindre plats på kultursidorna, färre recensioner och e-media är en sak för sig.

Förläggarföreningen gav ut en rapport (Skilda världar) där litteratursociologerna Ann Steiner, Jerry Määttä och Karl Berglund undersökte villkoren för det vi kallar kvalitetslitteratur gällande e-media och även om det stora förlagen hade en hyfsat positiv syn så lönade det sig inte för dom små förlagen. Svårt att få medialt genomslag helt enkelt.

Vad tusan har detta med serier att göra kanske du undrar?

Jag tänker att det blir större ansvar för bibliotekarierna. Jag tänker att en måste göra den en kan?

Om det är någon som ska stå upp för den smala litteraturen så är det vi bibliotekarier och man får göra det bästa man kan.
Helhjärtat.
Oavsett om det gäller kvalitetslitteratur, poesi eller … Kalle Anka.

Om serier är smal litteratur kan man kanske diskutera men det är otroligt populärt bland både stora och små i Nordmaling. Det är väl värt att fira.

Otroligt glad och stolt över att vår webbsida uppmärksammar serierna !
https://www.minabibliotek.se/sv/article/hurra-f%C3%B6r-serier

Vi i Nordmaling har kanske länets bästa serieutbud (kanske bortsett från serieteket på väven som i ren kvantitet lätt slår ett litet bibliotek på fingrarna). Vi lägger inte ner så mycket tid eller pengar men en hel del engagemang. Vi får mycket inköpsförslag och själv läser jag och recenserar en serie i veckan på goodreads (nerdmaling). Det är mitt självpåtagna helgjobb och hittills har jag läst 127 serier!

Här är dom senaste som fått toppbetyg av mig:

Vi ska ha en liten invigning idag (klockan 11:30) och under sportlovet så kommer vi att ha lite serietema på en av våra ungdomsarrangemang 🙂

Man är alltid välkommen på biblioteket i Nordmaling, men serie-entusiasten är kanske är extra välkommen idag.