Jag har full förståelse om man blir trött (jag kan också bli det) på spöktrender och skräck. Det är helt enkelt inne nu och ska bibliotek (eller museum) [1] göra något kring lokalhistoria eller något arbete kring ”hur det var förr” så har man en tendens att fokusera på sådant som kanske är ytterligheter, undantag eller företeelser som romantiserats. Ja, särskilt i haloweentider.
Jag förstår er. Kan hålla med. Men ni måste sluta läsa nu.
Om man som jag är intresserad av lokalhistoria (och berättelser överhuvudtaget) samt då och då försöker sno sig lite tid i bibliotekets magasin så upptäcker man att det finns en hel del skräckfilmsmaterial i lokalhistorian.
Vad sägs om det här som ide till en skräckfilm:
På 1800-talet försvinner likdelar från kyrkogården i Nordmaling. Det visar sig att en hemlig grupp inom firskarskrået dyrkar något okänt väsen och tar med sig likdelar för att stävja naturen. Mest kraft finns det hos dem som blivit mördade…
Egentligen inte så mycket överdrift. Jag talar såklart om Nordmalingsdådet.
VESTERNORRLANDS ALLEHANDA den 15 april 1891 N.o 57 skriver lite kort om den olyckliga historien om ett kvinnomord som utfördes av en avvisad maskinist. Liket blev dock skändat på kyrkogården och det uppdagades att likskändning inte var sådär jätteovanligt i trakten.
Enköpins tidning onsdagen den 1 oktober 1890 skriver om det här:
Jag försöker ändå hålla igen lite kring detaljerna om hur liket var skändat.. det är rätt så ryslig läsning men händelsen förevigas i ett så kallat schillingtryck:
Det var ej längesedan
Uppå en norrlandsbåt
Som maskinisten redan
Mot en har lagt försåt
Det var emot en qvinna,
Ångbåtens restauratris
Hon döden skulle finna
Af hat naturligtvis
Wid Kylörn maskinisten
Blev nekad öl vid land
Deraf kom hela tvisten
Och med en kraftig hand
Han skuffar restauratrisen
I böljans kalla famn
Hon dog och mordbevisen
Har träffat mannens namn.
Nordmalingskyrkogården
Nu hyser hennes ben
Och på den enkla vården
Man lade kransar sen
Men hör hvad sedan hände
Den döda qvinnans kropp
En niding liket vände
Hon drogs ur kistan opp
Fast hon låg kall på båren
(Jag ryser vid de ord)
Hon slets av hufvudhåren
Det värre var än mord
Men dertill ena handen
Den tvärs afhuggen var
Och i den mörka sanden
Den fanns hos offret qvar.
Även om man kan tycka att det blir lite fånigt med fokusen på just de här bitarna så måste man erkänna att det kittlar fantasin en aning.
Det kommer kanske inte som någon enorm överraskning men så det inte sker några missförstånd:
Jag tycker att biblioteken ska skärpa till sig lite när det gäller att hänga med i bokutgivningen som kretsar kring populärkultur.
Ibland kallar vi det för att vidga textbegreppet och det är egentligen det enklaste som finns:
Harry Potter finns som film, spel och bok. Vi på biblioteket måste känna detta och utnyttja draghjälpn vi får från övriga medier och handla där efter. Nu finns det ju inget bibliotek som missar Harry Potter men om man tar ett annat exempel.
Skräckspelet Five Nights at Freddy’s (FNaF). Det är inte bara ett spel utan också en hel värld av teorier kring skaparen, berättelser och historier om vad som egentligen händer i spelet etc.. självklart finns det också i bokform (och som serie) och är givetvis en av de mest utlånade böckerna på biblioteket. Det där att ungdomar (och killar) inte läser köper jag inte riktigt rakt av. Är vi i alla fall säkra på att vi har det dom vill läsa?
Jag är inte helnöjd över att vi köper in men inte får ha dem i hyllan särskilt länge (I något fall inte alls på nästan ett helt år) eftersom många (de flesta faktiskt) bibliotek inte köper in dem.
I Nordmaling har vi ju en och annan Marvel serier (böcker också för den delen) för i mitt huvud vore det jättekonstigt om man inte hade det?
Själv spelar jag spelet Cyberpunk 2077. Det är en spelvärld baserad på ett rollspel (som i sin tur är inspirerad av William Gibson böcker). Den finns också som netflix serie och nästa år kommer romanen skriven av den polske författaren Rafał Kosik.
Här är jag i Cyberpunk. Ganska likt. Lite *host* smalare och punkigare bara.
Och nu kommer min framtidspaning som jag egentligen bara skriver för att om några år bara kunna plocka fram och visa att jag hade rätt.
I framtiden (alltså inte 2077 utan om några år) kommer spelet, filmen/serien och boken finnas , och eventuellt vara låst, till samma streamningstjänst.
Det är något förlag och bibliotek (och alla som jobbar med e-medier) bör vara medvetna om.
Biblioteken behöver också snäppa upp kollen på vad som händer kring streamingstjänster som Stadia (den avslutas i januari nästa år) och hur vårt uppdrag påverkas av den allmänna digitaliseringen av kultur.
Jag tycker att det är rätt intressant hur man blandar rätt friskt. I Tideöavtalet.
Ibland är med ett direkt och tydligt språkbruk (sänkt etableringsstöd förstår jag ganska bra) men ibland så är det luddigt. Och ibland som ur en lagbok från 1800-talet.
Jag tycker mig se att man skyndat på en aning. Och bland kanske språkbruket döljer konflikter eller kanske förenklar komplicerade saker (men vad vet jag). Exempelvis den här:
”Åtgärder för minskade tilldragningsfaktorer genom begränsade förmåner för icke-medborgare”
Jag förstår att meningen är att man ska begränsa bostadsbidrag, barnbidrag för invandrare.. jag undrar bara hur det praktiskt fungerar då artikel 23 i FN:s flyktingkonvention säger att flyktingar ska ha samma rättigheter som mottagarlandets medborgare?
Den här meningen är lite ”Rolig”
”En utredning tillsätts med uppdrag att analysera och belysa för och nackdelar samt lämna förslag på möjligheterna att långsiktigt införa ett delvis eller helt statligt huvudmannaskap.”
Jag trodde att man ville att staten skulle ta över vården? Varför ska det då utredas? Det känns som att det här är ett språkbruk som avslöjar att man egentligen inte är överens?
Vandel är ett ganska roligt ord
Att bevisa bristande vandel borde blir ganska svårt och väldigt subjektivt? Vandel är egentligen ett ord som beskriver ett sätt leva (livsstil) exempel:
/ och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud. –Aposteln Paulus
Så här ser det ut när man kopierar ur svenska akademins ordbok:
handlande l. görande o. låtande (i umgänge med andra); särsk. (o. numera bl.) i det mer l. mindre pleonastiska uttr. (i) handel och vandel (se HANDEL, sbst.2 6 a; jfr 2 slutet), numera bl. med anslutning till 5, förr äv. till 4; jfr 4. Efter the .. före een ochristeligh läre, lefwerne, handel och wandel. Carl IX Cat. S 1 b (1604). Hans föräldrar, bildning, husliga och politiska vandel. Boström 2: 17 (1838).
SD skriver på någon sorts avtal om vandel. Det är exempelvis därför Rebecka Fallenkvist har tagits ur tjänst.
Man förklara också vad som avses med bristande vandel. Alltså inte i avtalet mellan politikerna i SD utan i Tideöavtalet.
Exempelvis om man prostituerar sig eller umgås med kriminella eller det finns några andra ”otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”.
Ord är viktiga och det är viktigt att vi uppmärksammar och funderar kring ord.
UR TIDÖAVTALET
”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel.
Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”
För att återgår till mitt första inlägg och Richard Feynmans citat:
if you think you understand quantum mechanics, then you don’t.
Det jag egentligen tror han menade var att en viss funktion av kvantfysiken är djävligt mysko helt enkelt. Vi fattar egentligen inte vad som händer under det här dubbelspaltsexperimentet och eftersom det i sig är ganska galet så kommer varje förklaringsmodell att … ja ni förstår om ni läser vidare.
Det man kallar många världar teorin är alltså en förklaringsmodell på det där jäkla dubbelspaltsexperimentet. Man skulle förstås kunna förklarade med att vi påverkar materien med tanken. Det är både lite Star wars och/eller religion och de flesta vetenskapsmän drar sig för det.
Eller det sistnämnda i alla fall.
För att försöka vara lite allvarlig för en gång skull. Vi tror (av erfarenhet vis) att universum inte fungerar på det viset. (men saker och ting är inte på samma ställe samtidigt heller)
Teorin är att superpositionen finns på olika ställen men vi upplever bara en (den andra upplevs någon annanstans) . Varför påverkas superpositionen av mätning? Svaret är såklart kvantsammanflätning. Vi är ju också själva en del av det vi mäter och när vi mäter får det en motreaktion på ett annat håll men vi ser inte det för att det finns någon annanstans. I en annan värld?
Ibland så ser man rubriker i stil med ”Stephen Hawkings förespråkar parallella världar” och då är det ungefär det här man menar, fast med en liten reservation. Något som fysiker brukar lyfta fram är att matten stämmer väldigt väl med parallella världar och bryter inte mot lagen om energins bevarande (energiprincipen) men eftersom jag inte begriper mig på den typen av matte så är det något man helt enkelt får ta deras ord för.
Det finns så klart andra tolkningar. Köpenhamntolkningen exempelvis. Men, som jag förstår det, är det inte en förklaring utan bara matte kombinerat med ett konstaterande av att mellan mätningarna så finns bara olika sannolikheter och när matningen görs blir den verklig. Den förklarar inte egentligen vad som händer.
Andra förklaringar finns också. Den enklaste och den som man kanske spontant tycker låter rimligast är att vi helt enkelt inte förstått en fundamental grej om universum/tid eller vad det nu kan vara och det gör att vi inte begriper det. Man har också klurat väldigt länge på just detta och inte blivit så mycket klokare,
Men det är klart att jag som vuxen människa inte tror att det finns multipla världar … det är bara det att den enda anledningen att jag inte gör det är ironiskt nog att det låter som något ur mina serier. Det finns ingen logisk motsättning annat än att det låter så galet.
Som 12 åring hade jag en ungefärlig känsla för vad kvantfysiken innebar med kunskaper införskaffade från Marvel och Dc ( och lite halvtaskig science fiktion) . Nu kommer de berättelserna ofta som film exempelvis spider-verse. För en ungdom uppväxt med de här historierna kommer kanske inte teorin om andra världar vara så främmande. Faktum är att det var förvånansvärt mycket kvanteori i mina Marveltidningar.
Varför kan ingen lyfta Thors hammare? Hans vilja påverkar såklart fysiken på ett sätt som ingen annan gör.
Tanken att varje mätning har en motsvarighet i ett annat universum gör att det teoretisk skulle finnas så många att sannolikheten slås ut. Det innebär att någonstans har evolutionen evolverat fram en grisversion av dig.
Nu då måndagen kommer, gläds eller förfasas då, över att någonstans i muliversum så är det helg.
Kvantfysiken kan kännas lite filosofisk och handlar egentligen om hur världen (universum) fungerar när man bryter ner det till de minsta beståndsdelarna. D.v.s. det allt är byggt av. Både jag du och träd består av kvantpartiklar. Det man menar med kvantfysik är egentligen hur molekyler, atomen pyttesmå subatomiska partiklar fungerar.
Min son kom hem en dag med läxa. Eleverna fick i uppgift att beskriva hur en atom ser ut och vanligtvis så ritar vi partiklar så här (på bild1 har jag ritat en elektron) nu kommer det jäkliga:
På bild två har jag ritat samma elektron fast som vågfunktion. För när man går ner på kvantnivå så uppför sig ljus ibland som partiklar och partiklar som vågrörelser. Inte nog med det. Det verkar finnas en inbyggd slumpmässighet i hela universum.
Det är en av de där sakerna som både förbryllar och fascinerar. Att någon kan vara så smart men ändå rita som en treåring med Parkinson.
Hursomhelst. Den där slumpmässigheten gör att man egentligen inte kan mäta var en elektron befinner sig utan man gör riktigt bra gissningar (vilket är viktigt att ha koll på om man är intresserad av hur kvantdatorer fungerar).
Det uppstår ett väldigt underligt fenomen när man mäter. Om man tänker att en elektron är en våg så blir det en partikel när vi mäter den. Det är nästan som en gräns mellan hur saker och ting fungerar på kvantnivå och det är själva mätningen eller observationen som får den att bli en partikel ”på riktig.” Det här upptäcktes med det så kallade dubbelspaltsexperimentet.
Det här är jättemärkligt och vi kan stanna upp en stund vid det påståendet. Det är faktiskt lätt att komma med religiösa förklaringsmodeller (och det görs ganska ofta). Det är som om tanken påverkar materian. Det här är heller inget obskyrt experiment som skett i något labb i något påhittelande under 20-talet utan ett väldigt, väldigt väldokumenterat och återupprepat experiment s. [1] Wikipediasidan på svenska är inte den bästa men av allt underligt som sker inom kvantfysikens värld är nog kanske det underligaste att man gjort en video för barn (?) som pedagogiskt och färggrant förklarar det:
Precis som den galna tecknade figuren säger så kan en och samma ljuspartikel kan passera genom två olika springor i ett bräde på samma gång. Det man kallar superposition är egentligen när partiklar är både här och där på en och samma gång. Egentligen om man ska vara noggrann så tror jag att det borde kallas kvantsuperposition[2]
Om vi nu hoppar till hur en kvantdator fungerar så kan den istället för att med ettor och nollor räkna ut chansa väldigt bra på hur ett protein ska se ut. Under coronapandemin behövde man räkna ut hur proteinstrukturerna stack ut för att kunna göra ett vaccin. Proteinerna kan vecka sig i, rent teoretiskt, nästan ett oändligt antal tredimensionella former. Det är därför man behöver ”superdatorer” för att räkna ut det. Man använde IBM:s dator Summit som genom matematiska formler gav 8 000 förslag på molekyler som skulle kunna täppa till viruset såg ut och av dessa valde man ut ca 100 stycken som man jobbade med. Det är otroligt många beräkningar av en snabb dator men en qvantdator påstås vara en trilljon (?) gånger snabbare. I alla fall påstår Kina att dom har en sån. [3]
Spännande nog är kvantberäkningar (som är baserade på superpositioner) mer chansningar är exakta beräkningar. Ju bättre och starkare kvantdator desto bättre chansningar inte, som jag förstår det, egentligen nödvändigtvis snabbare beräkningar (men man får såklart resultat snabbare).
Det är en sak till man borde känna till om kvantfysiken och det är också beviset för detta som genererat nobelpriset.
Kvantsammanflätning (om man man nu talar ren svenska) är till början inte så komplicerat. Men även här så blir implikationen att världen fungerar på ett helt annat sätt än vi tidigare trott. Jag brukar tänka mig sammanflätningen som om två av bibblans gummisnoddhögar blandas med varandra. Om man drar i ena änden så så får man en reaktion i den andra. Dvs om partiklar blir sammanflätade kommer ändringar av en av partiklarna göra så att de andra partiklarna ändras.
So far so good.
Nu kommer det som ställer till det:
Ändringen sker direkt. Oavsett avstånd. Om gummisnoddhögen sträckte sig tre miljoner mil bort så skulle ändå ändringen ske direkt. Det som Einstein inte gillade är bland annat att informationen skulle färdas snabbare än ljuset.
Det finns en hel wikipediasida om detta om man vill grotta ner sig:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/EPR_paradox
Vad innebär egentligen detta?
Det är alltså det praktiska tillämpningen av teorin som Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger fått nobellpriset för och det banar väg för en massa otroliga saker. För just Kvantsammanflätning påverkar det allt som har med (kvant)datorer och information att göra (exempelvis kryptering) men det talas också om… håll i er… teleportering och möjligheten att färdas snabbare än ljuset.
men det mest fantastiska är att , och detta har vi egentligen vetat i snart hundra år, är att Einstans relativitets teori (som i princip allt vi utgår ifrån när man talar om fenomen som big bang etc) faktiskt inte stämmer. Eller I minsta fall så är den inte komplett. Och det är på ett sätt både skrämmande och fantastiskt.
Kvanteorin kittlar fantasin och det kan kännas väldigt verklighetsfrånvänt men tänk så underligt det är att tiden inte går lika snabbt för alla. Det har man vetat sedan Einsteins publicerade den speciella relativitetsteorin 1905. Nu är det normalt (eller tja, lite grann i alla fall).
Världen fungerar bevisligen inte som vi spontant tror den gör. Och det är egentligen ganska otroligt. Tänk var vi kan hamna om hundra år?
Nobelpristagaren Richard Feynman (kanske den första som teoriserade kvantdatorer) lär ha sagt : if you think you understand quantum mechanics, then you don’t.
Feynman anses som en av vår tids största fysiker men var också både humorist och populärvetenskaplig skribent. Citatet är faktiskt lite missvisande eftersom vi egentligen förstår kvantfysik ganska bra, tillräckligt för att faktiskt skapa kvantdatorer i alla fall. Och digitalkameror (tanken om ljus som partiklar är en del av moderna digitalkameror) Och med vi menar jag mänskligheten som stort, inte jag personligen.
Men som bibliotekarie kan man ändå bli lite deppad. Så här står det i bibliotekslagen nämligen;
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning
Så det är bokstavligt talat mitt jobb att främja intresset för forskning, Varför blir man då deppad?
Ja intresset är kanske inte så jättestort alla gånger. Och det är inte så att man känner att man gör ett så bra jobb heller då det verkar komma en bit ner i prioriteringslistan (förutom att jag förstås ser över hyllor och surrar med människor)
Men sanningen är: Det är lite ledsamt att se mitt Facebook flöde översköljas med matbilder och idoldeltagare när själva grunden av vår förståelse för universum ifrågasätts.
Hur bra jobb gör vi egentligen?
Att ropa ”Äntligen” , ni vet Gert fylkings humoristiska utrop i protest mot att man aldrig hört talas om vinnaren, skulle fungera inom fysikområdet också men där är det ledsamma att informationen finns men intresset är väldigt lågt.
Ursäkta mitt gnälliga inlägg. Jag är ju en glad filur i vanliga fall. Jag bestämmer mig att (på min fritid) främja intresset för kvantfysik och jag får väl göra som jag vanligtvis gör på jobbet. Börja med en rolig serie:
Ha ha den där är jätterolig. Jag sprutar mjölk genom näsan och jag dricker inte ens mjölk.
Fattar du den inte så kommer du att göra det när jag (på min fritid) gått igenom kvantfysikens grunder så att jag ska känna mig mindre deprimerad över världens tillstånd.
Med reservation för att I think I understand quantum mechanics, but I probably don’t.
Förra året gissade jag på Ngũgĩ wa Thiong’o. I år också. Han har även släppt en ny bok. Jag har också recenserat honom för bibliotek i fokus så det skulle vara roligt för mig. Och för Ngũgĩ wa Thiong’o antagligen. Men mest för mig.
Jag är nästan säker på att han inte kommer att vinna i år men det blir ju också pinsamt om han skulle vinna det året jag inte killgissar på honom?
En annan gubbe som jag faktiskt läser just nu är Michel Houellebecq.
Litterärt rätt så provokativ…och lite provokation vill dom ha. Dom jäklarna som bestämmer. Har inte läst ut boken än så vinner han så har jag nästan läst nobelpristagaren.
På tal om människor som jag vill ska vinna (varför får inte jag vara med och bestämma):
Kan inte Cormac McCarthy få vinna bara för att jag skulle kunna få känna mig lite som en expert? Jag har tjatat på biblioteken att inte missa böcker från
https://tristeroforlag.se/
Jag är en stor fan.
Neil Gaiman brukar jag också chansa på men det beror på att han skrivit x-men och jag tror inte nobellkommiten tar hänsyn till det. Jag tycker bara att det är häftigt då ”min” barndomsidol blivit såpass erkänd som författare. Hur kul skulle det inte vara om han vann?
Bara män än så länge men jag verkar läsa mycket gubbar nu. Jag läser mycket franska författare exempelvis Édouard Louis ….men då kanske hellre hans företrädare Annie Ernaux hellre skulle få det? Slänger med en gissning på henne också.
Förra året ringde radio och intervjuade mig om vem jag trodde skulle vinna men det var så dålig mottagning så jag missförstod det hela och trodde att det var Fredrik från Västerbottningen som ville skriva nått (han är nästan den enda som brukar vilja intervjua mig). Men jag minns tydligt att jag stod och skrek Ngũgĩ wa Thiong’o, Ngũgĩ wa Thiong’o (ett namn jag inte kan uttala ) och höll upp telefonen så att jag skulle få täckning.
Senaste kommentarerna