Inget nytt i fullmäktige

Sjukskrivningstalen i Umeå är en ständig följetong. Inte därför att det är särskilt spännande utan därför att alla tycks vara lika förvånade varje gång det visar sig att Umeå ligger i bottenligan i Sverige när det gäller kommunanställdas sjukdom.

Det finns många arbetsplatser med extremt höga sjukskrivningstal. Visserligen små arbetsplatser, 55% sjuka av 9 anställda känns väldigt mycket.

Vilka insatser görs för att det ska bli bättre?
Varför förbättras inte situationen?
Vad är det som fattas?
Det är viktiga frågor inför valet. Det borde gå att göra mer – om viljan och engagemanget fanns. Men det gör den uppenbarligen inte.

Därför behövs det ett maktskifte också i Umeå. Debatten i fullmäktige på
måndagen stärker mig i denna uppfattning. Inga nya besked gavs. Inga
initiativ presenterades. Beklagligt och tragiskt.

Socialdemokratiska kommunalrådet Holmlund kallar denna kritik – enligt sin
första VK-blogg på måndagen – att spy galla. Det gör inte jag. Det fullt
berättigad kritik och en både saklig och nödvändig information.

Problemet är inte att det talas för mycket om sjukskrivningstalen och dess orsaker utan snarare tvärtom. Det borde diskuteras mycket, mycket mer med tanke på det mänskliga lidande som det handlar om. Ingen vill vara sjuk men allt för många kommunanställda i Umeå är ändå det. Sjukdom drabbar dessutom kvinnor i dubbelt så stor utsträckning inom kommunen. Något har gått snett!