Dagen efter valet

Valet är över. Kommer just från Gimonäs där jag har avlämnat resterna från Folkpartiets valrörelse. Valstugan är borta från torget och vallokalen är flyttstädad. Ikväll tar vi in resterna av skyltarna. Valaffischerna har inte fått stå i fred någon längre stund, denna valrörelsen.

Utifrån förutsättningarna är jag nöjd med resultatet. 9 procent i Umeå det kunde ha
varit betydligt mer om inte "skandalen" hade kommit i vägen. Men procenttalet
visar ändå att i Umeå har vi gjort ett bra resultat. En bra bit över genomsnittet i riket.

Idag är det dagen-efter-reportage som gäller. Frågorna är av två slag. Hur känns det att inte längre vara största borgerliga parti i Umeå och därmed inneha oppositionsrådsposten? Vad ska du göra nu? är den andra frågan.

Blommor och olika typer av uppmuntrande ord förmedlas till mig hela tiden. Ge inte upp, sa en granne som förmedlade en tidning på avvägar. Det känns verkligen att många vill se Folkpartiet i Umeå på en ledande position. Nej, jag ger inte upp. Snarare ska jag kämpa ännu hårdare de kommande fyra åren för ett liberalt Umeå.

Att Alliansen nu har tagit över regeringsmakten betyder att det numera är Allianspolitik som kommer att förmedlas även till Umeå kommun. Sannolikt kommer politiken i Umeå både att bli mer politiserad och mer livfull.

Att socialdemokraterna efter 12 år tvingas lämna Rosenbad är utomordentligt positivt. Det sista året har det blivit mer och mer tydligt att partiet och regeringsmakten är ett. Bl. a av det skälet är det viktigt att byta regering. Det är min absoluta övertygelse att det ligger en spännande tid framöver i politiken. Lägre arbetslöshet, bättre skola, nya förutsättningar för att
kunna bygga vägar -allt det som jag så ivrigt har talat om på gator och torg kommer att omsättas i praktiken.

Visst är jag trött – men på flera sätt ändå glad.