Kallt i Turkiet

Turkiet var helt fantastiskt, ja inte vädret direkt. Regnigt, blåsigt kallt. Vinterkappan kom väl till pass både inom- och utomhus. Efter en sanslöst kall natt hittade jag så småningom starten på värmesystemet. Det blev mycket bättre.

Antalya var platsen för "Kickoffen" för Sidaprojektet mellan fem svenska kommuner och ett större antal turkiska. En region som växer så det knakar. En trerumslägenhet i det miljonprogramsliknande bostadsområdet (byggt för turister) kostar 600 000 – 700 000. Hotellet vi bodde på var det mest sannslösa jag någonsin har bott på. Kremlin Palace, namnet säger allt. En Kremlin kopia med alla faciliteter som $-miljonär ryssar någonsin kan önska sig. Vakter både inom och utomhus. Helt omöjligt att ta sig in i för obehöriga. Tanken var dessutom att ingen skulle ta sig därifrån (förutom organiserade utflykter). Ett antal butiker inne i byggnaden ska förhoppningsvis ta bort den värsta shoppingabstinensen.

Kontrasten till allt detta (ganska smaklöst eller som någon berest äldre man sa, det mest smaklösa han sett i hela sitt liv) var en helt underbar vy över Medelhavet.

På två dagar lärde jag mig mer om Turkiet än vad jag hittills har gjort på mitt mer än 50-åriga liv. Ett land fullt med motsättningar och gammal historia och där en Nobelpristagare i litteratur inte direkt imponerar på alla. Jag försökte ta upp just den tråden med mitt turkiska middagsällskap. Tystnaden talade för sig själv. Det var ett samtalsämne som inte uppskattades.

Projektets djupaste mening är att skapa ett nätverk mellan politiker och tjänstemän på den lokala nivå i Sverige och Turkiet. Allt för att underlätta ett eventuellt framtida EU-inträde. Umeå har bestämt sig för att vara med men det krävs ett betydligt större engagemang om vi ska lyckas fram över. Sida betalar alla kostnader (även löner för personal som gör insatser). Det är alltså inte pengarna som är ett bekymmer. I höst kommer representanter för "våra turkiska vänkommuner" på besök till Umeå. Ett målmedvetet gäng som vet vad de vill.