Trygghetslarm var god och tryck!

Väntar på tåget mot Umeå. Efter en trevlig helg återstår nu bara hemresan. På mammas äldreboende har det varit stor debatt om att de boende trycker för ’ofta’ på trygghetslarmet. Larmet ska endast användas vid akuta situationer svarar de ansvariga när media har stött på.

Vem avgör när det är akut eller ej frågar jag mig. Den som trycker har säkert sina skäl för detta även om inget ben är brutet eller några andra synliga skador går att iaktta. Att känna sig bortglömd av hela världen kan ibland vara ett skäl att trycka på larmet. När klockorna tycks ha stannat och telefonen verkar ur funktion kan det ibland vara absolut nödvändigt att få kontakt med en mänsklig röst.

Ett större mått av medmänsklighet och förståelse måste finnas i framtidens äldreomsorg. Jag är tacksam för att just denna debatt inte tycks förekomma i Umeå (men jag tänkte forska lite i saken när jag kommer hem).

Till tågresan har jag sparat dagens DN-avsnitt av Stieg Larssons thriller ’Luftslottet som sprängdes’. De två första böckerna slukade jag för några veckor sedan. Tiden räcker inte till för att förskjunka helt i den sista delen. Därför läser jag thrillern i småportioner i DN varje dag (publicerade avsnitt finns att läsa på www.dn.se/kultur). Jag rekommenderar böckerna varmt som semesterläsning för dem som ännu inte har blivit bitna av dem.