Barns hälsa en fråga för både mammor och pappor

Problemen är oftast de samma, men slutsatserna är helt olika konstaterar jag från min just nu engelska horisont.

I Sverige anses det allmänt, att det är de färre idrottslektioner i skolan som är skulden till den allt mer överviktiga befolkningen.

I England är det kvinnornas fel, alltså de arbetande medelklasskvinnornas fel enligt en nyligen genomförd "vetenskaplig" undersökning (?)av "Institute of Child Health", på 13 000 barn födda mellan 2000 – 2002. Idag anses 23 % av de engelska barnen vara överviktiga vid tre års ålder.

I Sverige hävdas det/anses det vara bevisat att eftersom barn är mer överviktiga idag än före 1994 (då idrottslektionerna minskades) så är det idrottslektionerna som såg till att barn var smalare då än idag.

I England går det bevisa att barn (särskilt medelklassbarn) var smalare när kvinnorna var hemma i större utsträckning. Följaktligen är det kvinnligt förvärvsarbete som bär skulden. Kvinnorna är inte hemma och ser till att barnen stoppar i sig nyttiga saker. Barnens pappor undantas från ansvar eftersom de arbetar lika mycket nu som tidigare.

Undersökningen ger också för handen att familjer med de lägsta inkomsterna inte löper samma risk att barnen blir överviktiga som arbetande mödrar inom medelklassen. (Närmare analys av detta framgår inte av de artiklar som jag har läst). Det är som det står i de engelska tidningarna: kvinnorna som bär ansvaret för den överviktsbomben som England står inför. I Sverige är det politikernas fel som skar ner antalet idrottslektioner.

Återigen är det uppenbart att slutsatsen finns i betraktarens ögon. Många engelsmän vill säkert ha tillbaks hemmafrusamhället och många svenska idrottslärare vill säkert ha fler undervisningstimmar.

Problem löses sällan med en enda pennstreck. Skolan kan göra sitt för att motverka övervikt när det gäller näringslära och att röra på sig mer. Men goda mat- och motionsvanor grundas i hemmet. Både mammor och pappor bär ansvaret!