Skjut inte på pianisten!

De senaste dagarnas turbulens kring Svenskt Näringslivs rankninglista, ger lite att fundera på. Umeå har de senaste året exploaterat alla former av rankinglistor (så länge det går bra givetvis). Alla kommunanställda bjöds på tårta när kvalitétsutmärkelsen kom. Att det sedan var i en gärdsgårdsserie framkommer inte när firandet pågick.

Den här gången gäller det en årligt återkommande ranking med alla Sveriges kommuner som medtävlande. Då går det plötsligt inte lika bra.

Varför inte ta tillfället i akt och analysera siffrorna. Lära oss av de som är duktiga. Det måste finnas vägar för att förbättra företagsklimatet i Umeå. Den första åtgärden är naturligtvis att inse att det finns ett problem som måste åtgärdas.

I Umeå tycks det snarare vara tvärtom:
Skjut pianisten tycks vara valspråket från högsta politiska håll mot den som är kritisk. Att det är tufft i den politiska branschen är det många med mig som har fått erfara genom åren. Nu står inte bara politiska motståndare utan även Svenskt Näringsliv m. fl på svarta listan. Det går absolut inte ha några synpunkter på Umeå Folkets Hus eller på att det finns kommuner som ligger bättre till i företagsrankningen.

Det är dags att ta ner devisen Vi vinner i Umeå (hänger en bandroll inne på stadshuset efter kommunens öppna hus i januari). Ingen lever på gamla lagrar. Det behövs nya djärva mål för Umeå. En av landets 10 bästa företagsklimatkommuner är ett sådant mål, värt att kämpa för