Optimist som vanligt skrev jag en folkpartimotion till kommunfullmäktige på miljötemat. Tanken i motionen är att Umeå tillsammans med andra städer som t ex Sidney i Australien, Chicago i USA och Köpenhamn i Danmark ansluter sig till Earth Hour (www.earthhour.org) – jordtimmen – dvs att släcka all onödig belysning kl. 20.00 den 29 mars 2008.

Det här är ett initiativ som världsnaturfonden i en rad länder stödjer. Initiativet ändrar i och för sig inte den globala uppvärmningen eller de strukturer som ligger bakom denna. Men det är en manifestation som syftar till att höja den redan ökande medvetenheten om detta problem, och det är ett skäl så gott som något att delta.

En folklig manifestation där också restauranger och andra skulle delta genom levande belysning mm under just denna timma.

Svaret på frågan blev på kommunstyrelsens sammanträde att det inte finns någon onödig belysning som går att släcka, någonstans i hela kommunen (och jag förmodar även i bolagen). Det finns därför ingen anledning att delta i denna folkliga demonstration.

Ett särskilt tack till Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stod på sig och stödde motionen.

Mer förvånande var det dock att motionen om att kartlägga missbruket i Umeå gick samma trista öde till mötes i kommunstyrelsen. Kamraterna i Alliansen stöttade upp men resten ville inte ställa upp bakom motionen.

Yrkandet löd: att Umeå genomför en kartläggning av drogmissbruket i kommunen, med inriktning på såväl antalet missbrukare som hur missbruket allmänt ser ut.

Personligen tycker jag att de tragiska dödsfall som rapporterades i media nyligen skulle vara ett tillräckligt argument för att kommunen skulle ha intresse av att genomföra den önskade kartläggningen men vi fick kalla handen.

Politikens trista vardag i opposition är att skicka in idéer som blir avslagna men som återkommer i majoritetens förslag i en annan tappning. Med tiden blir man ganska luttrad!

Optimist som vanligt skrev jag en folkpartimotion till kommunfullmäktige på miljötemat. Tanken i motionen är att Umeå tillsammans med andra städer som t ex Sidney i Australien, Chicago i USA och Köpenhamn i Danmark ansluter sig till Earth Hour (www.earthhour.org) – jordtimmen – dvs att släcka all onödig belysning kl. 20.00 den 29 mars 2008.

Det här är ett initiativ som världsnaturfonden i en rad länder stödjer. Initiativet ändrar i och för sig inte den globala uppvärmningen eller de strukturer som ligger bakom denna. Men det är en manifestation som syftar till att höja den redan ökande medvetenheten om detta problem, och det är ett skäl så gott som något att delta.

En folklig manifestation där också restauranger och andra skulle delta genom levande belysning mm under just denna timma.

Svaret på frågan blev på kommunstyrelsens sammanträde att det inte finns någon onödig belysning som går att släcka, någonstans i hela kommunen (och jag förmodar även i bolagen). Det finns därför ingen anledning att delta i denna folkliga demonstration.

Ett särskilt tack till Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stod på sig och stödde motionen.

Mer förvånande var det dock att motionen om att kartlägga missbruket i Umeå gick samma trista öde till mötes i kommunstyrelsen. Kamraterna i Alliansen stöttade upp men resten ville inte ställa upp bakom motionen.

Yrkandet löd: att Umeå genomför en kartläggning av drogmissbruket i kommunen, med inriktning på såväl antalet missbrukare som hur missbruket allmänt ser ut.

Personligen tycker jag att de tragiska dödsfall som rapporterades i media nyligen skulle vara ett tillräckligt argument för att kommunen skulle ha intresse av att genomföra den önskade kartläggningen men vi fick kalla handen.

Politikens trista vardag i opposition är att skicka in idéer som blir avslagna men som återkommer i majoritetens förslag i en annan tappning. Med tiden blir man ganska luttrad!

De senaste dagarnas turbulens kring Svenskt Näringslivs rankninglista, ger lite att fundera på. Umeå har de senaste året exploaterat alla former av rankinglistor (så länge det går bra givetvis). Alla kommunanställda bjöds på tårta när kvalitétsutmärkelsen kom. Att det sedan var i en gärdsgårdsserie framkommer inte när firandet pågick.

Den här gången gäller det en årligt återkommande ranking med alla Sveriges kommuner som medtävlande. Då går det plötsligt inte lika bra.

Varför inte ta tillfället i akt och analysera siffrorna. Lära oss av de som är duktiga. Det måste finnas vägar för att förbättra företagsklimatet i Umeå. Den första åtgärden är naturligtvis att inse att det finns ett problem som måste åtgärdas.

I Umeå tycks det snarare vara tvärtom:
Skjut pianisten tycks vara valspråket från högsta politiska håll mot den som är kritisk. Att det är tufft i den politiska branschen är det många med mig som har fått erfara genom åren. Nu står inte bara politiska motståndare utan även Svenskt Näringsliv m. fl på svarta listan. Det går absolut inte ha några synpunkter på Umeå Folkets Hus eller på att det finns kommuner som ligger bättre till i företagsrankningen.

Det är dags att ta ner devisen Vi vinner i Umeå (hänger en bandroll inne på stadshuset efter kommunens öppna hus i januari). Ingen lever på gamla lagrar. Det behövs nya djärva mål för Umeå. En av landets 10 bästa företagsklimatkommuner är ett sådant mål, värt att kämpa för

Sant eller falskt? Håller Sekab på med etanol i Afrika eller inte? I dessa dagar är det inte lätt att veta vad som gäller. I Skellefteå pågår räfts och rätteting kring Skellefteå Krafts investeringar i SEKAB. Motsvarande diskussion finns i Ö-vik. Tidningen Norra Västerbotten anser att detta är den största skandalen som någonsin drabbat Skellefteå som kommun.

I Umeå diskuterades frågan redan i höstas. Men blev det verkligen som det sas den gången? Blev det ett avslut på engagemanget i Afrika? Eller blev det som Västerbottensnytt hade ett reportage om i veckan?

För att få tydliga besked har jag ställt några frågor till Mikael Berglund som är ordförande i Umeå Energi:

1. Pågår Afrikasatsningarna fortfarande i enlighet med nyhetsinslaget från Västerbottensnytt eller är det avstannat enligt vad som diskuterades på kommunfullmäktige i höstas?
2. Anser du att Umeå Energi har skött sina skyldigheter mot Umeå kommunfullmäktige när det gäller information och beslut (diskussionen som pågår i Skellefteå just nu)?
3. Vad blev resultatet 2007 för bolaget (Sekab)?

Metta Fjelkner skriver i DN idag att lärarutbildningen måste göras om. Det är orimligt att förskolelärare och gymnasielärare ska ha samma utbildning. Lärarnas Riksförbund med 80 000 medlemmar har insett att den socialdemokratiska reformen med lika utbildning för alla lärare inte håller. Det måste till en förändring. Det är bra att LR talar klarspråk.

Sitter just nu på Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) genomgång av "nytt på skolområdet":

Nyheterna haglar för närvarande från utbildningsdepartementet:
en obligatorisk rektorsutbildning, statlig inspektion, betygsutredning, reformerad gymnasieskola, fristående yrkesutbildningar, individuella utvecklingsplan med skriftliga omdömen, valideringsdelegation, skärpta behörighetskrav och lärarauktorisation, lärarutbildningsutredningen, ny skollag mm.

Från SKL sätts fokus på resultaten i skolan.

En het fråga är att hitta lösningar på vad ska staten göra för att till Sverige nyanlända ungdomar ska nå bättre resultat i skolan? En verkligt angelägen fråga där det så här långt inte har fungerat. Det krävs en förändring när det gäller att ge invandrarungdomar möjlighet att lyckas i skolarbetet. Vad händer i Umeå?

Slagsmålet på Östra är en kraftfull signal på att det måste göras mera.

Nu står det klart att det inte finns någon lönsamhet att göra etanol ur ’grot’ dvs restprodukter som toppar, grenar, stubbar etc. Det går inte.

På punkt efter punkt rasar etanoldrömmarna i Norrland. Det som var en dröm får fortsätta att vara en dröm. Frågan är bara hur det kan komma sig att så många var så aningslösa?

När drevet går igång är det svårt att ställa kritiska frågor? Särskilt när det gäller projekt som syftar till en bättre miljö.

EU har just tagit beslut om att det inte ska vara några extra skyddstullar på etanol från övriga världen utanför Europa. Ett klarsynt beslut.

Ett annat är att Skellefteå (trots megainvesteringar) är tydliga med att nu får det vara slut med etanoläventyret med kommunala skattepengar. I Umeå finns det ingen annan uppfattning.

Parkeringsgaraget bör begravas redan innan byggnationen har påbörjats, det är min åsikt. Allt går att bygga och det får kosta vad som helst, verkar annars vara parollen i Umeå.

Varför titta på billigare och mer ekonomiska lösningar när det går att göra dyra. Att biblioteket måste flyttas för att få in extra pengar (genom att göra en direktpassage från parkeringsgaraget och in i det nya ’shoppinghuset’ under jord spelar ingen roll).

Det finns en majoritet av politiker i fullmäktige som till varje pris vill ha just ett garage under Rådhusesplanaden.

Varför inte våga lyfta blicken till den andra sidan Järnvägsgatan. Bygg ett parkeringshus där istället. Det är hög tid för lite eftertanke och idéer inte bara under jord utan också över jord.

Det måste finnas vettigare (och billigare) alternativ!

Norrbottens landshövdning och länsstyrelsen har uttalat till regeringen (enligt notis i VF) att de inte gillar den tänkta regionindelningen. Det skulle ge allt för mycket makt åt Västerbotten. Vem som egentligen har uttalat sig är lite oklart i notisen. Är det verkligen länsstyrelsens styrelse som på det här sättet vill markera mot sina direktvalda kamrater i landstinget?

Västerbottensnytt kör vidare på etanolnyheten. En nyhet för mig är att annekteringen av Afrika fortsätter som planerat (trots att det heligt och dyrt har lovats att det har avbrutits). Helt uppenbart lever bolaget sitt eget liv där inte kommunerna har någon inblick.

På frågan om hur det kan komma sig att politikerna i Skellefteå inte är informerade kommer svaret att det är lite annorlunda på den fria marknaden.

Kommuner ska inte satsa pengar på osäkra investeringar med löfte om stora pengar i framtiden. När inte banken eller investerare vill släppa till pengarna känns det märkligt att skattebetalarnas pengar ska vara disponibla.

Ska Umeborna bidra till världssvälten genom att investera i Afrika? Frågan känns minst sagt märklig men är helt relevant när det gäller Umeå Energis investeringar i Sekab (etanol i Övik).

Är det detta som kommunalpolitiker ska ägna sig åt? Ska fritidspolitikern i gemen ta det yttersta ansvaret för den här typen av investeringar? Jag tycker inte det och ju mer jag lär mig om etanol desto mer förvånad blir jag över Umeå Kommuns engagemang.

I ekot i förra veckan fick vi lära oss att vid framställning av etanol krävs mer fossil energi än vad en dieselbil med god förbränning eller en bensinsnål bil hade dragit. Denna gång är det FN:s livsmedels och jordbruksorgan FAO som dömer ut den etanolproduktion som Sverige och andra länder ägnar sig åt.

I Västerbottensnytt i fredags diskuterades Skellefteås stora investeringar i Sekab. Umeås investeringar är visserligen mindre men var och en kan ändå fråga sig, hur länge det ska fortgå. Frågan ska diskuteras i Skellefteås kommunstyrelse imorgon. Det ska bli mycket intressant att höra vad de kommer fram till.

Allt är inte guld som glimmar. Etanol tillverkas bäst i tropikerna om det ska vara energieffektivt. Det kallas miljöpolitik men det handlar mindre om miljö och mer om att hitta nya subventioner till svenskt jord- och skogsbruk. Vem tjänar egentligen på att etanol tillverkas i Sverige?

Hur kan någon på allvar tro att ett regionsamarbete ytterst handlar om att Norrbotten ska få all statlig verksamhet som idag finns i Västerbotten? Som den tillförordnande landshövdingen Göran Theolin uttrycker det i VK idag. Den diskussionen återstår alltså, så det ligger långt fram i tiden.

Att samarbete skulle innebära att en part (Norrbotten) tar allt och två parter blir utan (Västerbotten och Västernorrland) rimmar på sin egen orimlighet. Det har gått att samarbete om sjukvården i Norrland. Allt pekar dessutom på att det måste till ett mer utvecklat samarbete kring ett enda Universitet i Norrland med Umeå Universitet som nav. Om alla håller på sitt eget revir så kommer den ekvationen inte att gå ihop.

Lärdomen från Västra Götaland och Skåne är ju precis tvärtom. Tillsammans gör vi skillnad och tillsammans blir det mer. Tre landsting går in med en ansökan om att dra igång processen. Tre av fyra är med på vagnen (även om Sundsvall och Ånge så här långt vill söderut eller till Jämtland). Det är en bra början. Att Jämtland står utanför när processen på allvar drar igång är deras val och så ska det vara.

Varför lyfts inte fördelarna med att Öviks området och Umeå slipper en länsgräns emellan sig. Där finns det en verklig utvecklingspotensial.

Kommunalt självstyre måste innebära att om tre landsting vill vara tillsammans så ska inte staten lägga in sitt veto. Arbetet måste gå vidare. Det finns ingen anledning att kasta in handduken.