Margareta Winberg är i sta’n, bl.a. för att presentera sin bok, Lärarinna i politikens hårda skola. Tyvärr har jag själv inte tillfälle att lyssna på henne, men har ju läst en del om boken och hört en del skvaller.

Sysslar man med politik på heltid – som jag gör – är det alltid intressant att läsa och höra om andra politikers erfarenheter – inte minst kvinnors. Margareta Winberg lär ha sagt att en anledning till att hon skrivit boken är, att de allra flesta "politiska memoarböckerna" (och dom är många!) skrivs av män. Dessa böcker kommer att finnas med när vår tids historia skrivs ("det var så här det var, berättat av en som var med") och om det då huvudsakligen är mäns memoarer som är källor, blir bilden tämligen ensidig. Ett nog så viktigt skäl att även kvinnor ska skriva, tycker jag. "Sanningen" om vad som hände kommer alltid att vara subjektiv; desto viktigare då att flera röster hörs.

Jag delar förvisso inte Margareta Winbergs grunduppfattning, men ändå kan jag inte låta bli att beundra en kvinna som så lojalt och med sådan energi tjänat inte bara sitt parti utan även sitt land. Margareta Winberg är sannerligen en amazon.

Ansvar utkrävs för finanskrisen. Är det kapitalismen och de giriga som har ställt till det?

Tydligare och tydligare står det klart att det mesta gjordes med goda sociala avsikter (citat Hans Bergström i DN idag). För att hjälpa låginkomsttagare att köpa (och behålla) ett eget hus beslutades om lågränta. Den goda tanken blev det bästas fiende. Det var grunden. Att sedan smarta bolag förpackade lånen så att ingen kunde kontrollera säkerheten är numera historia som det heter.

Idag på morgonen ska socialnämndens individ och familjeutskott sammanträda. Det är den grupperingen som bl a föreslår länsrätten att omhänderta barn och missbrukare av diverse orsaker. Utskottet sammanträde senast i tisdags men igår (onsdag) kom budet att det måste fattas beslut om ett ärende som ska överklagas.

Det ställer höga krav på att utskottets politiker har hög tillgänglighet och dessutom arbetsgivare (och arbete) som det går att vara frånvarande ifrån med extremt kort varsel.

Hur kommer politikerrollen att se ut i framtiden? Trenden tycks vara fler och fler heltidspolitiker. Det är enligt mitt sätt att se det inte en önskvärd utveckling. Fritidspolitikerna är otroligt viktiga för att många ska kunna vara med och bestämma.

Nyss kom nyheten om att socialdemokraterna nobbar vänsterpartiet. De slår upp förlovningen och håller sig hädanefter till Miljöpartiet. Efter att i åratal har varit kamrat 4 % så säger sossarna upp relationen.

– Det är en ny fas i svensk politik sade s-ledaren Mona Sahlin vid en gemensam presskonferens. Ja det må jag säga att det verkligen är. Dessutom har hon sågat av bron för förlikning. Det finns ingen väg tillbaks förstår jag utifrån VK:s rapportering.

Igår debatterade jag oppositionens budget med Ibbe på Radio Västerbotten. Jag undrade just hur det skulle bli med finanserna med Lars Ohly som finansminister (vid ett eventuellt regeringsskifte). Uppenbarligen har socialdemokraterna själva haft den funderingen och insett att vänsterpartiet är som en böld i baken vid en cykeltur och som därför lämpligen bör avlägsnas.

Vad kommer detta att innebära för situationen i Umeå? Kommer vänsterpartiet stå till förfogande som foglig sekundant även fortsättningsvis. Att uttrycka sina synpunkter via protokollsanteckningar istället för att rösta emot.

Eller säger vänsterpartiet upp förlovningen med ett parti som ger dem korgen på riksplanet. Gör Lennart Holmlund som Mona Sahlin och därmed byter partner? I krig och politik kan det mesta hända.

Kommer regeringen att säga ja till Västerbottens, Norrbottens, Västernorrland (utom Sundsvall och Ånges) begäran att få bilda Region Norrland? Jan-Åke Björklund informerar regionfullmäktige om läget.

Ännu har det inte kommit något svar från regeringen men det ryktas om att det kommer ett ja inom snar framtid (kd-ministern Mats Odell har tidigare uttryckt sig åt det hållet).

Hur som helst finns det ett stort intresse att börja jobba för Region Norrland (eller vad det nu ska heta).

Jan-Åke Björklund utvecklade en tanke att ha som målsättning att motsvarande kostnader för ett landstings administration på sikt ska bort utan att någon sägs upp. På några års sikt kommer många att gå i pension och genom att successivt minska personal, allt efter naturlig avgång ur tjänst kan administrationen minskas. Efter några år är 1/3 av kostnaden sparad.

Någon politisk diskussion har inte förts om förslaget men det fanns ingen av de närvarande i lokalen som uttryckte några synpunkter på idén.

Förändringarnas vind går som en vindpust genom lokalen och alla tycks njuta av den!

Att Sverige är en isolerad ö som klarar sig själv – så har somliga trott, men sannolikt har nu de flesta vaknat upp och inser att vi är en del av en värld och beroende av varandra.

Ford-ägda Volvo tillverkar högkvalitetsbilar och har haft det kämpigt en längre tid. Kunderna har helt enkelt varit för få! Med dagens finansproblem över hela världen blir krisen snabbt akut, det säger sig självt. Folk har helt enkelt inte tillräckligt mycket pengar att köpa nya Volvo-bilar för.

Självklart ska Sverige ha en fordonsindustri och därför är jag glad att regeringen avsatt pengar för forskning om utveckling av bl.a. miljövänliga bilar. Vi måste se en framtid med tillverkning som är anpassad till morgondagens krav.

Viktigt är också att satsa på utbildning och vidareutbildning av de personer som ska arbeta med framtidens biltillverkning, såväl de som nu varslas som unga människor som ännu inte debuterat på arbetsmarknaden.

Volvo har ett starkt varumärke vilket också bådar gott inför framtiden. Men självklart är detta ett jätteslag inte bara för västsverige. Volvos bekymmer kan inte isoleras. Det kommer att bli kännbart i hela Sverige.

Idag sammanträder regionfullmäktige (Västerbotten). Det som förhoppningsvis ska bli ett regionfullmäktige för större delarna av Norrland (och förhoppningsvis Sundsvall, Ånge och Jämtland).

I lägen av finansoro över hela världen känns det lite futtigt att vi inte ska klara av att samarbeta i norra Sverige. Må vara att det är långa avstånd men med tanke på att vi är ganska få människor som bor här så är det nödvändigt att gräva ner lokalpatriotismen för att tillsammans skapa framtiden. Ett starkt Norrland kräver betydligt mer av samarbete än vad vi har sett hittentills.

Framtiden får utvisa hur det går men jag kommer att jobba för ett bredare samarbete. Återkommer om det händer något intressant under dagen.

Just nu pågår en konferens om "Systematiskt arbete för mänskliga rättigheter", i Stockholm. En imponerade skara högt uppsatta politiker från Europa har kommit till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att diskutera frågan. Från Sverige deltar även integration och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

Thomas Hammarberg, Mänskliga rättigheter kommissionär inom Europarådet, angav tonen att detta är ett ansvar för den lokala nivån. Mänskliga rättigheter är en uppgift för lokala fullmäktige. Hur behandlas gamla, sjuka, handikappade och personer med psykiska besvär? Finns det plats för olika kulturer? Hur behandlas romerna? Frågorna är många och även om Sverige i allmänhet ligger långt framme så finns det mycket kvar att göra.

I den varumärkesdiskussion som pågår i Umeå måste också de mänskliga rättigheterna ha en naturligt plats. Hur välkomnar Umeå flyktingar och invandrare? Är det med öppen famn och många förslag på "prova på sysselsättning" (som staten betalar)? Hur behandlar vi gamla och dementa? Ser vi till att äldreomsorgen håller en hög kvalité? Eller är det ett besparingsområde?

Det är hög tid att sätta Mänskliga Rättigheter på agendan även i Umeå.

I lördagens VK kom avslöjandet om att det på Hemgården förekommer nattning kl. 17.00. Detta trots att äldreomsorgen enligt socialnämndens ordförande Eva Andersson är en prioriterad verksamhet. Hur är det möjligt att det sägs godnatt redan på eftermiddagen trots att alla är överens om att det inte är värdigt? Var och en kan säkert föreställa sig vilket liv det hade blivit om det hade handlat om en privat entreprenad.

Då hade varenda socialdemokrat och vänsterpartist rest sig upp och fördömt verksamheten. Men när det sker inom det kommunala hänvisas det till enhetschefen.

Jag har sagt det många gånger tidigare: Talesättet att det är politikerna som ansvarar för vad som ska göras men personalen som svarar för hur. det ska göras håller inte.

Självklart är politiken ansvarig för missförhållanden i verksamheten. Det finns uppenbarligen mycket som brister i rutinerna. Det är dags för politiken i Umeå att ta sitt ansvar för att äldreomsorgen ska fungera även i Umeå.

Ligger i startgroparna för att bemöta ett eventuellt yrkande om att införa en differensierad km-skatt för tunga lastbilar. Förslaget blev nedröstat i utskottet men återkommer sannolikt i partirådet idag.

För sörlänningarna förefaller det säkert bra att lägga en straffskatt på transporter men för oss som bor i Norrland med långa transporter (där det inte alltid finns tillgång till alternativa transporter) känns det inte särskilt bra. Vad vi bör kämpa för är att hitta metoder för att minska koldioxiodutsläppen istället för att införa en kilometerskatt. Det är en bättre väg tycker inte bara jag utan även konjunkturinstitutet.

Utskottsarbete om klimatmål i finansutskottets sammanträdesrum på riksdagen. Alla är inte riktigt överens, det finns olika förslag till skrivningar. Det viktiga är att EU i arbetet fram till 2020 har målet att minska koldioxidutsläppen. Detta är också det överordnade målet enligt mitt sätt att se det. I just denna frågan tror jag att det är oerhört viktigt att vara tydlig.

Som så många gånger tidigare gäller det att sätta ner foten. Alla säger att de värnar klimatet men ibland är det väldigt viktigt att vara extra tydlig.

Resultat av diskussionen:
Klimatmålet – dvs. minskade globala utsläpp av växthusgaser – ska vara det överordnade målet. Vid konflikter med andra klimatmål som satts upp ska EU-målet om minskade utsläpp av växthusgaser vara överordnat i Sveriges klimat- och EU-politik.