Är skolan en ’trygg’ plats för barn?

Skolfront i veckan (TV) behandlade lite förenklat – Rätten att slippa få stryk på skolgården-. Bristen på rastvakter och rastvakter som mest står och pratar med varandra (och stänger både öron och ögon) var några av de rapporterade skälen till att barn inte vågar gå till skolan eftersom ’stryk’ väntar så snart det blir rast.

Vittnesmålen talade sitt tydliga språk, den som är liten, måste ha starka föräldrar som kan gå in och föra talan. Det minsta man kan begära från skolan är att de åtminstone under skoldagen skyddar barn från övergrepp? Vem ser föresten till att de ensamma kommer in i gruppen om ingen vuxen ser?

Även i Umeå har vi haft svåra mobbningsfall som visade på vuxenvärldens handfallenhet och brist på tydlighet.

Hur ser det ut idag? Kan Lisa, Anders, Hugo och Malin gå till skolan idag i full visshet om att det finns vuxna ute på skolgården och ingriper om något går över styr.

En kommentar

  1. Rektorn

    Det får man hoppas att det finns. Det ligger mycket i det du säger, men ändå har det blivit många gånger bättre än på 60-talet när jag växte upp.
    Då fanns inga lärare ute och det kunde hinna bli mycket stryk utan att någon såg.
    Samtidigt har våldet blivit råare när det bryter fram.
    Sen är det klart att det är lättare att hinna se saker på de små enheter som är så ovanliga idag.
    Det behövs både visa och starka föräldrar. Både och, samtidigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.