Klockan går, tiden står
Det berättas om ”den vite mannen” som färdades i en kanot på en flod i Afrika. ”När är vi framme?” frågade den vite mannen ideligen. Alltid fick han samma svar: ”Efter nästa flodkrök.”
Jag medger att den tidsangivelsen skulle stressa mig mer än vad som är hälsosamt. Tänker särskilt på det när jag i dessa dagar promenerar i centrum: även om jag nästan alltid vet hur mycket klockan är, nog kastar jag ett öga på rådhusklockan. Som just nu saknar visare, och så tappar jag det mentala fotfästet för en sekund.
Hoppas att det nya urverket levereras snart!
Senaste kommentarerna