Vad gör vi med barnen?
Läser att andelen förtidspensionerade i åldrarna 20-24 år ökat markant de senaste åtta åren. En stor grupp av dessa lider av psykisk ohälsa. Detta oroar mig, inte för att kostnaderna för samhället skulle öka, utan framför allt för att det helt uppenbart blir fler och fler unga som insjuknar i långvarig, psykisk sjukdom.
Vad gör vi = samhället för fel? Hur ska vi tackla problemet framgent, så att framtida ungdomsgenerationer inte ska drabbas? Frågan poppar upp då och då, men borde stå högst upp på agendan i många fler sammanhang. Det är lätt att säga att det ställs för stora krav, på prestationer, på utseende, på framgång. Jaha, hur ändrar vi på detta då? Vem är det som ställer kraven?
Dessutom: hur ser det ut i andra länder? I Europa? USA? Jag skulle vilja ha en mycket mera djupgående och framåtsyftande debatt, från beslutsfattare, experter, föräldrar, andra vuxna… Vi kan inte acceptera att fler och fler unga blir arbetsoförmögna av psykiska orsaker.
Senaste kommentarerna