Hönan eller ägget?

Redan idag efterfrågas bostäder – men främst av två kategorier umebor: unga och gamla. Det som förenar dessa är att de inte är villiga / har möjlighet att betala vad det kostar att bo i en nyproducerad bostad.

En stor andel äldre umebor bor i egen villa, även personer över 80 år. Inte så underligt: känner de att de orkar finns knappast någon anledning att lämna sin inbodda och trivsamma bostad. Och sannolikt bor de mycket, mycket billigare i villan än i en nyproducerad seniorlägenhet. Ekvationen går inte ihop – åtminstone inte om den som sålt sin villa och sannolikt gjort en rejäl vinst, inte är beredd att använda en del av avkastningen av vinsten till att dryga ut pensionen och därmed ha råd att betala hyran.

För ungdomar är situationen en annan, de har knappast en äldre, lågbelånad villa att sälja. I den gruppen är önskan stark: en lagom liten, gärna centralt eller universitetsnära belägen lägenhet med låg hyra. Men inte korridorrum! Det efterfrågas knappt alls av dagens studenter.

Den här ekvationen går inte heller ihop, men här finns nog bara regeln att ”gilla läget” att tillgå. För nej, Umeå har inte storstädernas extrema brist på bostäder att tampas med. Det finns trots allt möjligheter att få studentrum (kötid på Mariehem ca 1 termin) eller att dela lägenhet med andra i samma situation.

Hur var det då med hönan och ägget? Ja, jag vill verkligen att Umeå ska växa, men jag tror faktiskt inte att någon flyttar hit bara för att det finns bostäder, hur attraktiva de än är. Jag tror egentligen bara det finns två starka skäl att flytta hit: antingen för studier eller för jobb.

Attraktiva Umeå kräver fler företag, fler entreprenörer, fler möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar!