Hur är det möjligt att annektera Afrika och samtidigt förstöra 100 miljoner kronor utan att någon känner till det? Enbart ett fåtal har uppenbarligen haft insyn och kunskap om vad som pågick. Denna fråga diskuteras just nu livligt på Umeå Folkets Hus av Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteås bolagspolitiker.
Hur är det möjligt att lägga ner ”under 2006 drygt 20 MSEK på olika internationella projekt. Av detta var merparten jurist- och övriga konsultkostnader. Detta visar omfattningen av och engagemanget i bolagets planerade utlandssatsningar.”
Medan kommunalpolitikerna kämpar med att få en äldreomsorg värdig namnet har pengarna strömmat ut. Ingen vet hur det gick till, ingen tar idag ansvaret och slutet på historien är att 170 miljoner i Afrika säljs för 400 kronor för att förhindra ytterligare avvecklingskostnader.
Slutsatsen i utredningen är att ”kommunalt ägande i affärsverksamhet innebär alltid särskilda risker”. Problemet är dock större än så: Hur är det möjligt att ingen visste? Är det ens troligt att ingen visste? Den som gjorde beställningen har helt uppenbart vetat vad den har gjort. Men där finns det uppenbart inget ansvar. Pengarna är slut.
Senaste kommentarerna