Jag och min syrra hamnade i ett samtal som jag inte trodde att vi skulle ha. Samtal är dessutom ganska milt uttryckt. Vi hade en diskussion helt enkelt. En diskussion som nästan tiltade åt att vara ett gräl. Det slutar aldrig att förvåna mig hur mycket vi lyckas gräla om. Folk verkar tro att, bara för att vi är tvillingar, så ska vi tycka samma sak jämt. Inget kunde vara längre från verkligheten.

Nåväl, vårt senaste ämne som vi tvistade om var vilka brallor som är bäst. Min syster spelar för lag Brax och gillar mest byxor därifrån. Jag själv föredrar byxor av märket Cambio. Jag skulle inte säga att detta är en särskilt intressant diskussion för någon utomstående. Det är egentligen inte diskussionen till byxor från Cambios fördel som det handlar om. Det handlar med om att vi alltid lyckas i diskussioner om småsaker.

En av de löjligaste sakerna med den här diskussionen är förstås att vi på många sätt delar åsikt. Jag gillar Brax byxor. Min syster gillar byxor från Cambio. Vi är båda fans av de respektive varumärkena och deras produkter. Detta gör förstås diskussionen ganska meningslös. Jag menar, vari ligger det intressanta att prata om vad som är bäst av två saker som är bra? Smaken är ju som bekant som baken. Det har den ju alltid varit. Detta innebär att två människor, tvillingar eller ej, alltid kommer ha skilda åsikter.

Stoppade denna insikt oss? Självklart inte. Stridens hetta är stridens hetta. Jag gick ut till mina Cambio-byxers försvar trots att detta försvar inte behöves. Min syster red ut som en vit riddare för Brax byxor och talade självgott om hur de förändrat hennes liv. Där måste väl ändå gränsen gå? Kan man verkligen tala om att ett par byxor från Brax eller byxor från Cambio kan förändra livet? Jag tycker att det låter överdrivet.

En annan som tyckte att det lät överdrivet var vår mamma. Hon tvingades utstå hela diskussionen som ägde rum vid vår senaste familjemiddag. Vi hade satt oss till bords och det tog väl ca 2 minuter innan min syster började hylla sina byxor. Efter ca 5 minuter av rent och skärt skryt stod jag inte ut längre. ”Byxor från Cambio är ju bättre. Har du lyckats missa det?” frågade jag, och nu fanns ingen återvändo.

Har ni några åsikter i frågan? Föredrar ni byxor från Brax? Föredrar ni byxor från Cambio? Alla omdömen uppskattas!

Jag jobbade som vad vissa slarviga personer skulle kalla för flyttgubbe ett tag. Det var en himla rolig tid i livet måste jag säga. Många tunga lyft. Många väldigt påfrestande leveranser av olika slag. Detta blev särskilt påtagligt eftersom jag levererade i Sveriges huvudstad. Snacka om att folk beställer mycket som kräver att vi genomför tunga lyft där. Snacka om att det är en stad där väldigt många människor bor. Det blev tydligt under den här perioden, den enda (hittills) då jag bott bland stockholmare.

Nåväl, jag ser tillbaka på tiden med tunga lyft som väldigt fin. Ni vet, man tenderar ju att förbise de aspekter av arbetet som inte var särskilt roliga. Det var verkligen mestadels roligt. Kanske inte de tunga lyften i sig, men även de hade sina fördelar.

Jag tänkte nu att jag skulle göra en liten lista med de saker jag uppskattade mest. Det som gjorde vardagen till väldigt rolig den korta tid jag jobbade som ”flyttgubbe”.

Arbetskamraterna

Ja, det är väl ändå den eviga källan till trivsel. Mina arbetskamrater var kanon och vi blev verkligen ett litet gäng som umgicks även utanför arbetet. Av de 6 personer som utförde alla tunga lyft ihop så var vi 4 som hängde i stort sett dagligen. Det visade sig ganska snart att vi alla delade intressen. När vi insåg detta så var steget inte långt till att börja gå på AWs. Detta uppskattade jag starkt. Kanske är det som gjorde upplevelsen av den här perioden särskilt njutbar för mig.

Hälsan

Tro det eller ej, men tunga lyft är oerhört bra för hälsan. I alla fall om de tunga lyften genomförs på rätt sätt. Jag lärde mig efter ett tag, och sedan var jag ostoppbar. Jag ska faktiskt erkänna att jag var starkast i hela mitt arbetslag. De skulle kanske inte kollegorna hålla med om, men så var det i alla fall! Att utföra tunga lyft blev lite som att gå till gym. Ja, där gör man ju samma sak, så det kanske inte är så förvånande.

Utvecklingen

Jag antar att man utvecklas lite hela tiden, alldeles oavsett vilket yrke man valt. Aldrig har jag dock sett mig själv utvecklas så mycket som när jag arbetade med tunga lyft och flyttar. Den fysiska aspekten i all ära. Jag fick större armar, starkare rygg och bättre hållning men jag fick också psykiska positiva påföljder. Jag kände mig piggare, gladare och mer på alerten.

Det var en period i livet då jag sysslade med något som är så långt ifrån mina andra jobb som man kan komma. När jag var mellan 22 och 24 körde jag budbil. Visst låter det otänkbart? Visst låter det otänkbart med tanke på alla de gånger jag skrivit om hur dålig bilförare jag är. Hur sällan jag kör bil och så vidare. Men så var det, jag körde budbil i nästan 2 års tid, och vet ni vad: Jag kan faktiskt sakna den här tiden mycket.

Detta kommer att bli ett inlägg som ni varken önskat eller kunnat ana skulle ske. Jag kommer att beskriva de största fördelarna med att köra budbil som yrke.

Det är roligt och meditativt att köra budbil

Ja, eller jag kan ju egentligen stoppa vid att det är roligt att köra. Jag uppskattar det. Själva körandet i sig i all ära, men den meditativa aspekten av det är oslagbar. Detta fick jag uppleva på regelbunden basis när jag körde budbil. Jag satte mig i min bil tidigt på morgonen, ofta runt 7, och där skulle jag sedan sitta. Jag lyssnade på radio ibland. Ibland lyssnade jag igenom något album jag varit nyfiken på. Ofta satt jag bara där, i min budbil, och filosoferade medan jag rullade fram längs gatorna. Jag är övertygad om att denna period var bra för mitt välbefinnande. Jag fick chans att bearbeta mina tankar under hela arbetsdagen.

Jag fick en inblick i människors liv

På ett icke-stalkerlikt sätt alltså. Människor tenderar att vara väldigt glada och tacksamma när de får sina paket. Ja, oftast i alla fall. När man kör budbil så får ett litet kikhål in i folks vardag. Detta uppskattade jag starkt. Jag fick chansen att se och hälsa på många olika människor. Tiden i budbilen gjorde att jag kände att jag fick lite större förståelse för människor, hur knasigt det kanske än låter.

Jag lärde mig mer om mig själv när jag körde budbil

Detta är inte helt fristående från den första punkten, men den förtjänar en egen. Detta är kopplat till vad jag sa om att få tid att reflektera. Det var det jag gjorde när jag körde budbil. Jag reflekterade och vände och vred på tankar i nästan 2 års tid. Det var där och då som jag kom underfund med vad jag ville göra med livet. Vad jag ville studera och vem jag ville vara. Det var fina och viktiga insikter, och jag har tiden i budbil att tacka för dem.

På återhörande snart, mina vänner!

Jag funderar på om det faktiskt på om Uppsala är bäst när det kommer till begagnade bilar. Ja, jag fortsätter att tjata om detta men som ni förstår är det något som gäckar mitt sinne. Hur kommer det sig att jag, som köpt begagnad bil i 20 år, hittar de bästa i Uppsala varje gång? Är det slumpen? Det börjar bli lite för många gånger för att enkom skyllas på slumpen nu, tycker jag.

Tro det eller ej men det finns ganska många som detta ämne tycks intressera. Jag tänkte nu att jag skulle klappa dessa följare medhårs och berätta om mina begagnade bilar från Uppsala. Ni som inte intresserar er för detta får helt enkelt sluta läsa nu. Läs en bok, slå på en serie eller stirra in i väggen – mig kvittar det!

Roligt att du är kvar, nu kör vi.

Den första begagnade bil jag köpte i Uppsala var en Opel Astra. Detta måste ha varit ungefär 10 år sedan nu. Jag kan väl inte säga att Astra är världens sexigaste bil. Det var ganska lite riv i den men och den var inte särskilt snygg. Vad man däremot kan konstatera är att det är en oerhört stabil bil. Fruktansvärt skön att köra och nästan aldrig några problem. Den begagnade bil jag köpte i Uppsala höll otroligt bra.

Nästa bil som jag köpte begagnad i Uppsala var en Saab. Ja, kanske inte heller det allra finaste eller mest moderna, men vilken körglädje. Oerhört skön. Jag kan nog säga att den här bilen, en SAAB 9000, är en av de härligaste jag köpt begagnad i Uppsala.

Det känns kanske som att jag köper begagnad bil i Uppsala för jämnan. Det är faktiskt inte en helt osann känsla. Eftersom jag gillar att fixa med bilar så kan det vara en lönsam affär för mig. När jag tröttnar på bilen jag köpt begagnad i Uppsala säljer jag den vidare. Nästa bil jag köpte begagnad, av samma firma i Uppsala som vanligt, var en Volvo. Två svenska bilar i rad. Det kändes både smått patriotiskt och bra för körglädjen. Det finns en anledning till att Göteborgs-tillverkaren är en av världens mest uppskattade varumärken.

Volvon var inte den sista begagnade bil jag köpte i Uppsala. Listan kan göras lång men den hinns inte utvecklas idag. Jag ber att få återkomma när jag har lite mer tid, och det bör bli efter helgen!

Minns ni när man var liten och såg upp till vad ens föräldrar jobbade med? Det var en jävla tävling minns jag. Den ena pappan (det var oftast pappan) efter den andra hade coola jobb. Det var poliser, det var brandmän, det var professorer och det var forskare av olika slag. Väldigt blandat med andra ord, med den gemensamma nämnaren att yrkena var coola. Min pappa jobbade med rörinspektion, och jag var likvärdig stolt.

Visst, det var kanske inte så att mina kompisar avgudade min pappa som de avgudade andra. Så var det inte. Jag minns någon gång när vi gjorde upp ett scenario då papporna skulle vara några slags superhjältar. Jag var med i sammanhanget så min pappa, och hans rörinspektion, fick ändå vara med. Det var lite svårt att hitta en roll till honom dock. Vad gör man när man har övernaturliga krafter med koppling till rörinspektion? Det får gärna den som vet svara på!

Hur som helst. Rollerna sattes. Markus pappa som var polis fick naturligtvis en ledarroll. Att denne pappa kallades för ”Stefan med järnhandsken” av stans busar var inget vi fick veta förrän senare. En ganska otäck typ. De andras pappor, med coola jobb, delades in i olika roller. Olofs pappa som körde buss fick en viktig position. I detta universumet var han bäst i världen på att köra buss, nämligen. Kan man vara det? Finns det en tävling? Fråga Olof. Hittills hade rörinspektion inte fått någon tydlig roll. Jag försökte smyga in något om att min pappa också var bäst i världen. Bäst i värden på rörinspektion. Fanns en sådan tävling? Om det inte fanns en tävling så skulle jag låta instifta en. Så viktigt var det för mig att pappa skulle få en lika stor plats som de andra papporna. Han var bäst på rörinspektion, så var det bara.

Vi diskuterade en stund och lade upp en plan. Nu när jag tänker tillbaka på det så vet jag inte riktigt vad det gick ut på. Var de skurkar? Var de superhjältar? Det kan ha varit så att de, med hjälp av rörinspektion och annat, skulle utföra ett bankrån. Det kan också vara så att de skulle förhindra ett. Vem vet. 

Jag vet i alla fall att rörinspektion fick en roll genom min pappa. Han var den som skulle se till att de kunde smyga i avloppet. Detta efter att Mickes farsa, som var vetenskapsman, hade gjort så att de krympte. Rimligt, eller?