Det gör så förbannat ont när…

….jag tittar på min son och inser att lockarna han föddes med och som han haft ända tills han blev 4 år och 3 månader då katastrofen inträffade.. En närstående person som ingår i vår stora och brokiga familj satte nämligen kökssaxen i den rara gossens hår (utan att fråga innan) med resultat att lockarna som en gång fanns nu bara är ett minne blott. Kvar finns en ojämn klippt lugg och en slags prins Valiantfrisyr som inte klär honom (eller någon annan heller för den delen)

Jag kommer inte att lägga ut någon bild på hur han ser ut idag, men jag måste dela med mig av hur han såg ut innan.

Ända sedan jag var en liten flicka och avgudade alla långhåriga glamrockare som åttitalet kunde erbjuda så lovade jag detta:

’Om jag får en son när jag blir stor så SKA han vara långhårig’ Och jo, så blev det alltså.. Tills nu 🙁 *suck*

Jag VET ju att jag måste släppa detta.. och kanske kan jag göra det nu när jag fått blogga av mig lite.

Haha… fånigt tänker ni?! Inte alls, med tanke på att styrkan sitter i håret. Tur att det växer snabbt. Ni ser?! Positivt tänkande minsann? Tjaa… well, då släpper jag detta nu då.

So long o ha en finfin söndag eftermiddag!