Hon tog mina barn…

…med sig och stack till Gällivare idag. Det är så tyst och tomt här hemma och jag känner mig smått ensam faktiskt.
Mamma packade in de små liven i bilen idag och drog iväg norrut och jag ska villigt erkänna att det är både jätteskönt och lite jobbigt på samma gång.

Man är så van att ständigt ha ungarna kring sig och nu när det lägrat sig en spöklik tystnad i huset utan en massa ”barnljud” så blir man ju alldeles rådvill. VAD ska man göra?
Ska man göra allt det där tråkiga som man MÅSTE göra? Eller ska man passa på att göra alla de där roliga sakerna som man aldrig hinner annars?

Jag har inte kunnat bestämma mig för något av de två alternativen, så jag blev istället sittandes i tystnaden och insåg hur mycket jag saknar kidsen.

Inga små smutsiga fötter som tassar runt och gör avtryck över hela huset. Inga matrester på golvet.. Inga leksaker utspridda över golvet och inga dörrar som öppnas och stängs hela tiden. Och inga jobbiga ljud som studsar mellan väggarna när barnhorden springer i trappan…Så skönt! Dessutom slipper jag tvätta flera gånger i veckan.

Men å andra sidan: Inga gosiga barnarmar runt halsen som kramar godnatt, Ingen mysig liten tjej att dricka thé med på kvällarna, inga sagor att läsa och ingen som pratar i sömnen och säger allt möjligt roligt nattetid.

Nåväl, jag och Jimpa behöver ju få vara själva ibland för det är vi ju verkligen inte bortskämda med. Det ska bli skönt faktiskt. Det är bara det att jag inte vant mig ännu.

Jag hinner väl vänja mig lagomt tills de kommer hem igen på söndag.

Nåja, under tiden de är borta så ska jag försöka hinna med både tråkiga OCH roliga saker. Jag ska jobba, jag ska tatuera mig, jag ska sova, jag ska träffa kompisar, jag ska pussas med Jimpa och jag ska påta i trädgården… OCH.. om jag har tur hinner jag kanske läsa ut boken som jag påbörjat också.

Tänker i alla fall börja med att ringa och säga godnatt till mina små mysmonster och SEN.. ska jag släppa allt som har med mina barn o göra och lägga mig i badet och filosofera. Joo.. jag tror det får bli så helt enkelt.

Vi hörs och störs allihopa! 🙂