Det är ju vardagslyxen som är den…

…bästa!

Jag blir så trött på all reklam som har med ”lyx” att göra. Så kallade kändisar (som mormor kallar för ”Den övre slummen” haha…) som visar upp helt galna kläder för flera tusen spänn, som försöker få oss att använda svindyr parfym (som ändå får majoriteten av omgivningen att vilja spy) som försöker inbilla oss vanliga människor att vi verkligen BEHÖVER designade smycken (som ändå ingen använder om sex månader för att de är hopplöst ”ute”) Och som anser att man är sällsynt cool om man har svindyra skor av ”rätt” märke.

Hmm… jo jag vet att jag skrivit en liknande blogg förut. Men fuck, det tål att sägas igen och igen och igen tycker jag.

ÄR det verkligen bara jag som är skittrött på att det inte ens går att läsa en vanlig tidning eller en blogg utan att man ska prackas på allt skit som modeoraklen anser att vi måste ha?

Vad hände med vardagslyxen?

Att ta ett bad istället för en dusch? Att ha tio minuter extra för sig själv på morgonen? Att någon killar en på ryggen när man ska sova? Att sitta i solen och käka en glass… MED strössel eller att helt enkelt bara få sitta i soffan och läsa en skitbra bok?

Varför har folk blivit så jävla (förlåt mamma) ytliga? Eller är det jag som blivit känsligare med åren? Men jag blir bara så himla trött av allt sånt där.

För de som anser sig själva så ovanligt exklusiva, att inget annat än designer prylar duger åt dem så kan man ju fundera på vad det egentligen tyder på.

Kanske en känsla av otillräcklighet? En känsla av att inte duga som de är? En känsla av att aldrig bli nöjd? Eller rädsla att inte passa in?

Om man har förmågan att kunna bli glad åt det lilla här i livet så tror jag att man kan bli lycklig(are). Eller vad tror ni andra?

Mmm.. jag vet, många frågetecken blev det ikväll. Hela TRETTON stycken 🙂