Det är så sorgligt när unga…

…människor går sönder.

Man kan gå sönder på olika sätt. Både psykiskt och fysiskt. Ibland på båda sätten samtidigt.

Ett enda litet felaktigt beslut kan bli så ödesdigert att det lägger hela framtiden i spillror innan den knappt börjat. Jag tänker främst på dem som begår så fatala misstag som inte bara skadar dem själva, utan i många fall även kan skada omgivningen.

Vapen, droger, rattfylleri och andra saker som inte bara påverkar den enskilda människan utan även människor runt omkring.

För kring alla små missbrukande småtjyvar så finns det oftast en hel hop anhöriga som inte kan göra annat än att se på när sina närstående som går på olika droger sakta dras längre ner i träsket där den onda cirkeln snabbt sluter sig:

Droger, inbrott, misshandel, ännu mera droger, hot, våld, mera knark, bötfällningar, förnedring och misär i alla former.

Jag läste kommentarer i vk idag som handlade om de unga killarna som ligger svårt skadade på lasarettet, kanske med skador för livet.

Jag blir ledsen som fan när jag ser vad en del skriver. Visst, killarna HAR gjort bort sig sjukt mycket och ja, de har säkert förbannat ont och självklart kommer de att kosta samhället mycket pengar.

MEN… Vad många inte ens reflekterar över är att det faktiskt är människor. Människor som gjort många felaktiga val och till slut hamnat där de är idag.

Det känns bara så hemskt att se att folk tycker att de är ”rätt åt dem”

Sånt kan man inte ens önska sin värsta ovän ens.

Och när en människa gått sönder till både kropp och själ, så är det inte alltid så lätt att laga. En människas kropp kanske går att fixa så att den fungerar hyfsat, men hur lagar man själen? Hur lagar man det som gått sönder som inte går att se eller ta på?

Svåraste frågan ikväll. Jag har haft svårt att släppa tankarna på de där killarna som på ett ögonblick förändrade resten av sina liv.

Jag känner mig… sorgsen 🙁