Med risk för att verka tjatig… Men hur kul ÄR det…

Youth gone wild?

..att bli ”GAMMAL”…? *host* Förlåt, jag menar: Äldre. Det är bara så att jag oftast glömmer bort det. Hmm.. Kan vara för att min mentala ålder inte riktigt stämmer överrens med min fysiska ålder.

Jaja, jag VET att jag jämt babblar en massa om detta så det är väl lika bra att erkänna att jag faktiskt ÄR aningens åldersnojjig *suck*.. I vår lilla familj till exempel så är varje medlem född i sitt eget decennium: Jag på 70 talet, Jimmie på 80 talet, F:sson på 90 talet och så Piggopiggo på 2000 talet. Ganska häftigt ändå om man tänker efter.

När Jimmie föddes 1981 så var jag var antagligen klädd i bruna manchesterbrallor, röda mockasiner och en nopprig tröja som det stod: ”Parkskolan GÄLLIVARE” på. Jag hade tappat flera tänder och hade ett fejs som bara en mor kunde älska. Haha.. Det är nästan så att jag har lust att lägga ut bildbevis, men det får bli nån annan gång. Jag var en synnerligen anskrämlig unge och jag vill ju verkligen inte skrämma bort någon.

När nittitalet kom så blev jag huxflux den läskigaste lilla fjortis som världen hade skådat. Jag var jämt arg på allt och alla och jag gick klädd i trasiga jeans, för stora gympadojjer och lilafärgat hår. Och som om inte det vore nog så hade jag ett hundhalsband på mig med ett stort jäkla hänglås på (vilket inte var så kul när vi stack utomlands och jag glömde nyckeln hemma haha..För jag VÄGRADE klippa av det) Mina idoler var Guns N’ roses och jag gjorde allt för att se ut som gitarristen SLASH och betedde mig nog tyvärr som honom också till mammas stora förskräckelse.

Och för mig var nog 90 talets största och lyckligaste stund när jag var i globen och såg GNR och Skidrow live och jag ska villigt erkänna att jag sedan dess varit lite kär i Skidrows sångare Sebastian Bach som var världens vackraste man i mina ögon på den tiden. (Att han numera inte alls är lika snygg vill jag inte gärna höra talas om)

Och jaa.. Numera är jag varken klädd i noppriga skoltröjor ELLER trasiga jeans heller för den delen. Nu funderar jag mest på om jag ska börja klä mig i till exempel.. öööh… *funderar* Aaah.. Vad sägs om storblommiga blusar med axelvaddar och guldfärgade knappar? Loafers med tofsar? Underliga dräkter i konstiga färger? Eller kanske borde jag och Jimpa skaffa oss likadana träningsoveraller? För HUR förväntas man egentligen klä sig när man är trettifem? Jag studerar alla 30 plussare i smyg för att få lite nya uppslag.

Fasiken vad svårt det är. Hmm.. Nåja, kanske bäst att bara fortsätta vara i den klädåldern som jag behärskar bäst, nämligen: ”Jag-skiter-i-vilket-hur-som-helst-åldern”

Det innebär att jag tar det bästa ur alla åldrar jag hittills varit i och anammar det jag gillar mest och bäst. Men om någon av er läsare har något kul förslag att bjuda på så lyssnar jag gärna. Bara det inte innehåller hotpants,plastörhängen, träskor med höga klackar eller midjekorta jackor! Även neonfärgade nitbälten och toppar med pingvinärmar undanbedes vänligt, (vänligt och vänligt) men jävligt bestämt. Åttitalsmodet vill jag aldrig mer se, eller höra talas om.. (Been there, done that)
Näpp, nu ska jag ta och krypa ner under täcket med det bästa från åttitalet, det vill säga:

Jimpa!

En Jimpa är jag alltid snygg i och han ”goes never out of style” trots att han härstammar från det gräsliga åttitalet!

Godnajt alla //H