Att omvandla psykisk smärta till fysisk..

Idag har jag tatuerat mig igen. Denna gången blev det symbolen som sägs skydda mot svartsjuka. Den är väldigt vacker och symbolens betydelse gör att den blir väldigt speciell för mig. Dessutom har jag med min nya tatuering lyckats dölja några gamla ärr.

Eftersom jag för tjugo år sedan var en tjej som skadade mig själv på alla tänkbara sätt, bland annat genom att skära mig själv här och där på kroppen så har jag ju en del ärr som inte är speciellt vackra. Ofta får jag frågor hur jag fått mina ärr och jag svarar snällt varje gång. Förut skämdes jag. Men idag gör jag inte det… och varför skulle jag göra det?

Jag anser mig själv ha kommit långt vad gäller mina smärtsamma demoner. Jag har lyckats brotta ner dem och förvisat dem till ett ställe där de inte kommer att få se dagens ljus igen. Jag lyckades utan att behöva skada mig mer och jag kommer aldrig mer att låta dem hälsa på mig igen.

Jag blir så ledsen när jag ser unga tjejer och deras ärrade kroppar. För jag VET ju att de mår dåligt och att de inte har något annat sätt att uttrycka sin smärta på. Jag har ju själv varit en av dem.

Att flytta över ångest från sina tankar, till sin kropp är något som funkar. Tyvärr! Jag säger tyvärr, för i själva verket så behöver man ju helt andra sätt att få bli av med sin smärta.

Men vad gör man inte för att överleva?

Jag överlevde! Och inte bara det… Jag lever och överlever fortfarande och det har jag tänkt göra i måååånga år till. Bara så att ni vet.