Slut på gnällspikandet!

Gaah.. Jag har varit en gnällspik i flera dagar nu och jag gillar inte mig själv när jag är sådan. Men jag mår inge vidare… Faktiskt!! *skyller-på*

Jag är hängig, orkar inget, har ont i halsen, ingen aptit, trött i benen och tjaa.. lite annat grejs också. Luften har helt enkelt gått ur mig och egentligen är det lika bra. Jag m-å-s-t-e ta det lite lugnare och ingen kommer att tacka mig för att jag försöker vara så jäkla duktig hela tiden, så nu växlar jag ner ett snäpp och fokuserar på viktigare saker. Nämligen MIG själv och MIN framtid… Japp! *nickar*

Jag ska lyssna mer på mig, göra lite mer vad jag känner för och helt enkelt vara lite snällare mot mig själv. Idag gick jag faktiskt hem efter bara tre timmar på jobbet eftersom jag börjar få mer och mer ont i halsen så när jag kom hem däckade jag i soffan, tog ett bad och snickrade ÄNTLIGEN ihop Viggos sista möbel. HEMNES skoskåp som fick bli en barnrumsbyrå istället.

Det blev hur bra som helst:

Färgglada knoppar från C Olsson

Annars är det som vanligt med det mesta. Grabbarna växer så det knakar, den lille galopperar runt i lägenheten och smiter i obevakade ögonblick ut och hämtar in sin ”kickick”. En blå kickbike på tre hjul som han själv BÄR (!) upp för trappan och smugglar in i lägenheten när vi minst anar det haha… dessutom så har han börjat med den fula ovanan att kliva upp före klockan fem så vi har det rätt morgontrött nu kan man säga.

Och… jo!! Några nya ord har han lärt sig också: Tomat, Anna, pall och boll! Yeey.. Vi applåderade stort när han kom och sa ”boll” så han blev alldeles prillig och bara lyste upp av stolthet 🙂 Tänk vad märkligt ändå.. Att något som vissa bara tar för givet måste andra kämpa för.

En del kanske tycker det är skitjobbigt när barnen babblar för mycket, medans (vi) andra nästan gör volter av glädje för ett så fånigt ord som ”tomat” haha… Ja, så kan det vara. Jag tar aldrig något för givet längre det är då ett som är säkert! Och det gäller det mesta ska jag säga.

”Åh.. nu blir hon så där djup igen…”

Händelser i livet har kicksparkat mig i ansiktet så otroligt många gånger under de senaste fem åren och jag har varje gång svarat med att vända andra kinden till och hur ont det än har gjort och hur dåligt jag än har mått så har jag för varje gång lärt mig att uppskatta det som är bra. För vissa är det säkert helt obetydliga ting, men som för mig kan betyda oerhört mycket.

Dessutom så har jag lärt mig den svåra konsten att vara glad för det jag har, istället för ledsen över det jag inte har. Egentligen kanske samma sak på ett sätt men ändå en oändlig skillnad.

Jag har också lärt mig att värdera de som tycker om mig och fullkomligt ignorera de som INTE tycker om mig. Jag tar hellre med mig positiv feedback från tio personer, än oförtjänt nervärdering från en enda person. Precis som jag väljer att lyssna på om EN enda människa har något positivt att säga istället för att lyssna på tio andra som bara snackar skit och försöker göra ner mig. Det bekommer mig inte ens. Jag vet ju vilket öra jag väljer att lyssna på. Det är enkelt nu, men det har varit en lång väg fram till den insikten. Livet är inte alltid så lätt och det vore så mycket enklare om det följde med någon slags manual men det enda vi själva kan göra är väl att skapa våra egna manualer och instruktioner längs vägen. Vi lär oss för varje felsteg och växer för varje gång vi gör rätt.

Det får avsluta kvällens blogg helt enkelt.

Ha det jättebra alla som läser! Nu ska jag gå och inta min fjärde kopp med blåbärste och hjortronhonung!

Mums för mig och skönt för en ond hals!

”En kopp te när du känner Dig sne får Dig istället att le”

😉