Om det inte vore för mörkret…

…så skulle Du inte heller se stjärnorna lysa!

Det är dagens tanke som fått dominera mina funderingar. Under de fyra senaste åren har jag genomgått alla möjliga helvetes kval. Jag vågar till och med påstå att jag har haft den värsta tiden i mitt liv ur många aspekter faktiskt. Och ändå… Ändå mår jag bra!

Jag är glad över det jag har lärt mig och jag är glad över min förmåga att alltid lyckas se det positiva i livet no matter what.. De som känner mig vet ju att jag har lite alternativa drag kring det jag tror på. Bland annat så tror jag ju väldigt starkt på att det mesta som händer har en mening och att det förmodligen är tänkt att även de ”dåliga” sakerna som uppstår i ens liv ska leda fram till något annat som i slutändan blir till det bättre.

En del ”meningar” med det dåliga som hänt under de senaste fyra åren har redan visat sig genom att under tidens gång ha förvandlats till bra saker och människor som jag mött i olika situationer har på olika sätt bidragit till en enorm utveckling bara genom att vara precis just DÄR just DÅ!

En ganska fascinerande tanke! Samma sak gäller tvärtom.. att personer som tidigare funnits vid min sida helt plötsligt blir fullkomligt obetydliga, då de visat sig att de slutat bidra till min utveckling och snarare bara tyngt ner hela mitt mående genom att antingen: ta mig för givet, ljuga för mig, inte stå upp för mig när jag behövt det som mest, eller bara glidit ifrån min tillvaro av andra anledningar. Ett fåtal av dem har själva haft så grava problem som de konstant vägrat se och ta hand om och dessa var jag till slut var tvungen att bara kapa av från mig själv såsom sjuka grenar på ett träd innan deras sjukdom nådde de friska grenarna på mitt livsträd.

Sorgligt men sant! För den absolut största läxan jag har lärt mig under mina svåraste år är att HUR mycket jag än vill rädda hela världen så är det mig själv jag måste rädda först. Att JAG är den viktigaste personen i MITT liv och att jag inte ska investera i människor eller ställa upp för dem som i slutändan ändå bara ser sig själva.

En av mina bästa egenskaper ÄR ju faktiskt att jag alltid både vill och försöker att se det bästa i människor och tyvärr så utnyttjas det ibland och ÄNDÅ väljer jag att fortsätta försöka se det som ÄR positivt… Trots att det kostat mig en hel del av mig själv.

Men jag mår inte dåligt av det… snarare tvärtom då jag ändå känner att de är alla dessa ”icke-positiva” människor som faktiskt bidragit med MEST i min egen utveckling. Så trots alla de senaste skit-jävla-fucking-idiot-satans-dåliga-och toksvåra åren så är det dem som gett mig mest och som gjort mig starkare än någonsin!!

För trots allt så står jag ju här 🙂 Jag har mer glädje än sorg i mitt liv (trots allt) Jag har lyckats skala bort så mycket dåligt ur mitt liv men ändå sparat på all kunskap som det ”dåliga” har lärt mig!

Så jag kan numera konstatera att vi själva väljer precis allt som vårt liv ska innehålla. Säg NEJ till de och dem som tynger och säg JA till dig själv och DINA behov. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu har det än en gång visat sig att jag står inför något jäkligt svårt och jobbigt och som dykt upp i mitt liv som ett åskmoln på himlen men eftersom inget kan mäta sig med de vidrigheter som varit hittills så känner jag ändå en stor förtröstan… För är det något jag är vid detta laget så är det väl rustad och beredd!! Bring it on säger jag… Nu kan inget bli värre än det som redan varit och det som kommer nu tänker jag (förhoppningsvis) åtgärda relativt snabbt.. åtminstone få en början på en lyckad lösning som funkar för alla inblandade. Än en gång så är min plan att brotta ner något svårt och jobbigt och förmodligen… så kommer det att sluta med att även denna erfarenhet förvandlas till något bra..

Frågan är bara… NÄR?!

Min närmsta vän satte huvudet på spiken när h*n sa:

”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det som räknas”

Kan det bli mer sant?

🙂

Ha en skön kväll allihopa!