Inte ens sova..

…kan man ju när tankarna snurrar så att man till slut inte vet vad som är upp och ner i sängen och det är lika bra att kliva upp. Jag har inte haft problem med att sova på många år och jag sover både mycket och bra men inatt blev det bara otäckt att försöka sova..

Jag har under de senaste åren varit med om helt galna saker som inte går att riktigt sätta på pränt ännu, men som varit helt avgörande för hur jag numera väljer att leva mitt liv. Jag har kommit ganska långt och mår inte längre lika dåligt över saker som jag varit med om.

Jag har lämnat mycket av det som var då bakom mig och det som ändå finns kvar som små vassa tankefragment har jag lärt mig att leva med och försöker varje dag trots allt acceptera det faktum att jag och familjen varit med om de här svåra sakerna och att jag trots allt inte behöver kämpa längre. Har också insett att jag kanske, trots allt kan använda mina kunskaper som är skapade av sorg och ilska på ett (numera) hyfsat konstruktivt sätt.

Fram tills nu.. En nära vän till mig går igenom nästan samma helvete som jag själv gjorde för några år sedan, fast med skillnaden att det här är värre… tusen gånger värre än det vi gick igenom och när vi pratade om det så vällde så mycket gammal sorg och ilska fram ur någon undangömd vrå längst in i mitt innersta och jag insåg att jag MÅSTE försöka hantera allt igen. Jag ska och måste försöka gå igenom precis allt igen och jag ska verkligen försöka hitta den där styrkan som inte gick att hitta då, när jag själv var mitt i det. För jag var ett vrak då och när jag förstår att min vän måste genomlida samma helvete som jag själv gjort så känner jag bara att jag absolut måste hitta sätt att hantera det hela så att h*n ska känna att de inte är ensamma!

Jag ska stå på barrikaden precis som mina vänner gjorde för mig!

Var rädda om varandra och glöm aldrig att livet kan förändras precis när som helst..

Både till det bättre och tvärtom!