För mycket tid över..

…har jag när smågrabbarna är borta! Jag sitter med mitt morgonte, helt klädd, klar och… har INGET att göra (!!?) så jag tänkte helt sonika att jag tar en titt på bloggen och gör ett litet inlägg.

Först och främst så måste jag säga att trots att det är lite skönt med ensamtid hemma och tysta morgnar och kvällar… MEN… jag saknar killarna så att det värker i hjärtat. Jag kommer på mig själv att prata om dem lite för mycket och sova lite knackigt. Egentligen borde det ju vara tvärtom, men eftersom jag är van att vakna till någon gång per natt av att en liten femåring tassar omkring så är kroppen liksom inställd på det. Jaa.. nog är man ju lite knäpp som inte riktigt kan njuta fullt ut av några dagars barnfritt.

Fast å andra sidan så visar det väl också att vi har en så fungerande och välsmord, inrutad vardag så att när den ”faller” så blir det konstigt även för mig… aspig som jag är.

Igår kollade jag till och med lite på tv och det hör ju inte till vanligheterna men snart åker jag till Gällka (för tredje helgen i rad) och hämtar hem mina knattar!

Vet Ni vad jag saknar mest?!

Morgonmyset med minstingen och hans mjukisbästisar:

MEGAMYS där alla får va me!

På fredag eller lördag bär det iväg igen och det är fantastiskt mycket snö och ett gudomligt LJUS i Gällivare just nu. Även om resorna känns lite knöliga så är det ändå härligt att komma dit.

Morgonljuset är väl underbart?

Gällivare city…

Morgonrusning i stan.. Hopplöst att ta sig fram..

Haha…

Jag lyckades pricka in ballonghelgen i Gällivare!

Jag och min kära mormor och morfar stack till Kissansaristugan nere på Vassaraträsk och grillade lite korv.

Jädra tur att jag är ett LKAB barn… eller ett barnbarn menar jag 😀

Morfar har ju ”joppat kruvan” många år!

Ja, det var en liten glimt av vad som hänt i mitt spännande liv under den sista tiden. Förhoppningsvis blir det inte heller något tågknas i Nattavaara den här gången. Håll tummarna 😀

Jimpa är smått missnöjd..

Men inte jag… Jag fick ju POPCORN!!

😀

Nä, nog glömmer men snabbt alla sådana här tråkigheter som knöliga tågresor och bitande kyla. Det jag väljer att ta med mig är att jag hinner träffa mina nära och kära om än under lite tidsbrist. Lite är trots allt bättre än inget!

Hoppas att Ni har det toppen allihopa!

Vi ses och hörs!