Att utsikten är tjusig är en klen tröst just nu

Att utsikten är tjusig är en klen tröst just nu! Vem bryr sig om vackra omgivningar när saker och ting inte är som de ska?

Jag vet ju att tiden har sin gång… men jag gillar inte det. Jag blir bara arg..

Och tyvärr går sällan känslor och förnuft hand i hand. Kanske borde jag egentligen vara ledsen?! Men näe, det går inte riktigt heller.. I så fall är jag nog hellre glad.. GLAD över allt jag fått vara med om och att jag har fått ha en av de bästa människorna i hela världen nära mig i över fyrtio år.

Så kanske kan jag stå ut med den här utsikten i helgen? Den är ju både vacker och sorglig på samma gång. Precis som livet i allmänhet…

Var rädda om varandra!