Är allt okej?

Är allt okej? Verkligen? Ja.. eller Nej.. det beror på från vilket håll man ser det!

Veckan som gått har minst sagt varit känslomässigt utmattande på många sätt. Jag har till slut lyckats finna mig i att Morfar lämnat jordelivet efter ett långt och rikt liv och tårarna har så Smått börjat torka.. Då kommer nästa sorg och tar vid.. Jag kan inte riktigt ta in det just nu, men ännu en person som jag tycker mycket om är på väg bort från detta liv på denna jord.

Det är så orättvist och det enda jag gläds åt just nu är att vi får korta stunder tillsammans varje dag. Vi kan skratta ihop som vi alltid gjort, trots att situationen är så full av allvar och att döden så fult och elakt lurar bakom hörnet trots att tiden absolut inte är inne ännu!

Att saker och ting inte alltid är rättvist är jag alldeles för medveten om sedan länge, men nu skulle jag bara önska att sorg och smärta höll sig borta från mig och alla dem som står mig nära!

Var rädda om varandra och tala om för dem som står dig nära att du håller av dem.. vilken dag som helst kan det vara för sent!

Försök också att finna glädje i de små tingen även om det ”bara” innebär att skratta åt blåbärsgubben i yoghurten! Det sägs att skratt kan lindra sorg.. Jag är absolut villig att testa! Sov gott, vi hörs framöver när saker blivit bättre. Det kan ta ett tag, men jag dyker upp igen! Det lovar jag. Hej då så länge!