Som på räls?

Det betyder ju på ett ungefär ”utan problem”…

Och det fattar ju alla att när saker går som på räls så är det liksom inga problem. Allt går skitbra.. Typ!

Men helt plötsligt så spårar tåget ur… vad gör man då? Eller vad händer om det blir försenat? Eller… att det behövs spårarbete? Haha.. Jaa.. metaforerna är många. Men vad vore livet egentligen om det bara gick ”som på räls” exakt hela tiden?

Vore det inte lite trist och tråkigt om det aldrig någonsin dök upp lite utmaningar längs vägen.? (förlåt.. längs rälsen menar jag ju..)

När helt oväntade saker bara händer och drabbar en med full kraft och det känns som att man blivit påkörd av ett tåg så borde man väl ändå vara lite glad när man märker att man ändå klarade av det och hittade ett sätt att ta sig vidare både uppåt och framåt?

Speciellt då man är behövd av andra människor. Då finns det liksom varken tid eller möjlighet att lägga sig i ett dike och tycka synd om sig själv.

Kanske är det därför jag själv börjar bli smått allergisk mot människor som ständigt vältrar sig i självömkan och aldrig någonsin vill släppa taget om sin snuttefilt som består av det egna lidandet.??

Livet ÄR tufft emellanåt och det är det för precis ALLA oavsett vem man är. Jag har svårt att tro att det finns en enda människa någonstans i världen som ständigt är lycklig och mår bra. (Möjligtvis Dalai Lama kanske? Men även han har säkert en dålig dag emellanåt)

För varje gång en människa golvas av motgångar i livet så förändras sättet denne hanterar motgångarna på. Det skapas (förhoppningsvis) fler och fler verktyg i bagaget och det föds nya erfarenheter att luta sig på. Så är det för alla.

En del människor har lättare för att hantera sina motgångar, medan andra nästan krossas av dem. En del människor behöver ingen hjälp alls, medan andra behöver hjälp med precis allt. Personligen vill jag så gärna tro på att det kommer styrka ur motgångar, men tyvärr så finns det ju vissa personer som bevisat precis motsatsen. Deras gnäll orkar jag inte lyssna på längre.

Livet och alla händelser som utspelar sig i det kan vara tuffa som fasen. Get over it liksom.. Det är bara att acceptera och försöka hitta sätt att ta sig igenom det som är svårt. Med eller utan hjälp.

Life is tough my darling…

But so are you..

So are YOU!!

Människor som gått igenom svåra händelser i livet och som lyckats skapa positiva saker av följderna inspireras jag oerhört mycket av. Jag önskar att de fanns fler sådana människor. Sådana som borde släppa taget om sitt eget miserabla lidande och försöka se världen med nya ögon.

Kanske behöver de hoppa på tåget till en helt ny destination helt enkelt??

Haha…

Bara de ser till att försöka få plats i 1:a klass vagnen i så fall för det skulle i alla fall jag ha gjort..

😉

Ha en finfin Tisdag och kom ihåg att man ”bara” kan hjälpa dem som VILL hjälpa sig själva. Annars blir det svårt. Skitsvårt (läs: omöjligt)

Kram