Gått i ide?

Gått i ide? Joo.. nästan så kan man ju tro det. December månad hittills har varit ganska hektisk och det har varit fullspäckat med viktigheter mest varje dag. Vi alla följer familjealmanackan slaviskt och räknar ner dagarna mot jul, nyår och födelsedag då en viss person blir tonåring.

Jag hinner inte riktigt med allt jag VILL göra, men jag hinner allt som jag MÅSTE göra och räknar kallt med att det blir tvärtom nästa år. Det ska bli mer gjort av det JAG vill och jag ska sluta göra saker bara för att andra vill eller för att det ”förväntas av mig”. Det blir lättare och lättare att säga Nej och jag kommer snabbare till insikt i svåra frågor som har med min framtid att göra.

Ingen annan än jag är ju huvudpersonen i mitt liv och i mitt liv bestämmer JAG hur jag vill ha det. Jag vet vilka jag vill dela mitt liv med och jag vet också vilka jag behöver akta mig för om jag ska kunna leva mitt liv fullt ut. Alla människor har sina kors att bära och bagaget fullt av sina egna erfarenheter och upplevelser. Vi människor har också olika sätt som vi hanterar dessa bagage på. Jag accepterar till hundra procent att saker förändras och att alla människor inte är kompatibla. Ibland utvecklas man åt olika håll och man måste ta farväl av varandra. Ibland blir man bortvald och ibland måste man välja bort någon.

Ibland kan det ta ett halvt liv innan man ens har någon aning om vem man själv är och hur man ska tackla sina svårigheter och inse vilket som är det bästa sättet att hantera dem på.

Jag insåg en dag att jag ska vara tacksam för mina erfarenheter som varit svåra för mig. Just av den enda anledningen att de faktiskt har lärt mig vad jag klarar av (och vad jag inte klarat av)

Det som jag inte har klarat av har jag slutat kämpa för och insett att jag är besegrad på en del plan i livet. Jag har accepterat att jag fått skador på både kropp och själ under tiden jag har försökt. Jag har gång på gång klivit upp i sadeln bara för att om och om och om igen bli avkastad. Efter många gånger så var det dags för mig att inse att nu är det slut. Jag går sönder om jag fortsätter att försöka… Och det var tro det eller ej, en befrielse att komma till den slutsatsen.

Jag dog inte, världen föll inte samman, vissa människor försvann, andra blev kvar.. Och jag?! Jag är ju fortfarande jag. Om än lite mer ärrad och nött i kanten, men med många värdefulla kunskaper som jag nu inser att jag förmodligen behövde.

Hur mår jag då? Jo, jag mår bra. Jag försöker hålla ett löfte till mig själv och avsätter tid då och då för att träffa de jag tycker om och för saker som JAG vill göra. Familjelivet AB rullar ju på per automatik och när det dyker upp en lucka i tillvaron så vill jag göra trevliga saker. FÖR mig själv och med mig själv.

Igår till exempel så var jag och min käre make ute på en härlig middag med två fina vänner som vi inte har träffat sedan i höstas. Vi åt gott och pratade i flera timmar innan  det var dags att skiljas åt. Sedan slank vi in på pressbyrån och köpte läsk innan vi drog hemåt och återigen gick i ide. Jag somnade vid midnatt med ett leende på läpparna och insåg att det behöver få finnas mer utrymme till allt det där trevliga som man vill ha (och förtjänar) i livet.

Man ska umgås med de man tycker om, man ska äta god mat, man ska skratta ofta, man ska värdesätta sig själv mer och framför allt så måste man inse när det är dags att släppa taget om allt det där svåra och jobbiga som inte behöver vara närvarande hela tiden i livet. Livet är för kort för att man ska fortsätta kämpa mot det omöjliga och livet fortsätter i vilket fall som helst. Oavsett man är med på tåget eller inte!

Jag har det så himla bra i mitt liv och jag ska börja fokusera på allt det jag faktiskt har istället för att fokusera på det jag inte har.

Härregu vilken fantastisk logik va?!

🙂

Aj lajk it!

Nåväl, jag kommer nog att komma ur mitt ide någon gång till våren och fram tills dess så fortsätter jag väl med att bygga det nya och sluta slåss mot det gamla. Förändring är ju ett positivt ord och även om det inte alltid blir som man tänkt sig så får man ta det som det kommer. Livet är ju en ganska spännande resa… även inifrån min boning där jag övervintrar.

Vi ses!