Helena filosoferar

Så otroligt många människor som finns i mitt förflutna…

(Och självklart har jag lärt mig massor av varenda en som passerat min tillvaro. Speciellt de ”värsta”)

I mitt ”Här och nu” finns det finns det en alldeles lagom mängd med människor… Inte så många, men långt ifrån få.

(Och jag lär mig såklart massor av alla dem som finns i mitt liv exakt just NU)

I framtiden kommer det dock inte att finnas så många människor alls… De tillfälliga passagerarna kommer att försvinna allt eftersom livet fortsätter och det är precis som det ska vara. Stammisarna som blir kvar kommer i alla fall att hålla den bästa kvalitén.

Det kan jag vara jävligt säker på  🙂 Det är som att vaska guld. De gråa små stenarna försvinner och guldkornen blir kvar.

Inget och ingen varar för evigt och kretslopp existerar även i relationer vare sig man vill eller inte.

Ju äldre man blir desto större behov av kvalité på sitt umgänge och det är inget konstigt med det.

Den viktigaste relationen man har i livet är ändå relationen man har till sig själv.

Den är förbannat viktig. Det som är tråkigt är att det är en insikt som för en del kan komma lite för sent i livet.

Men… bättre sent än aldrig 😀

Vi är ändå bara här.. och nu!